Populärmusik från Vittula

Posted by RLS | Litteratur | söndag 28 februari 2010 0:01

Populärmusik från Vittula
Mikael Niemi

5e7c6c6af32f1c1a591ec41730e9161e

Populärmusik från Vittula är en nostalgisk skröna samt bitvis en uppväxtskildring som utspelar sig under 60- och 70-talet av Mikael Niemi, utgiven år 2000 på Norstedts förlag.

Boken handlar främst om pojken Matti och hans tystlåtne vän Niila under uppväxtåren i Pajala under en tid av förändring; gamla vägar asfalteras, småjordbruk läggs ned och ungdomskulturen gör sin entré samtidigt som de äldre generationerna nickar ogillande. Boken växlar frekvent mellan berättelse och fantasi och väver samman detta med skrönor, drömmar och (möjligtvis) vissa sanna historier.

Niemi beskriver livet i Tornedalen ur ett ungdomligt perspektiv med allt vad det innebär, pubertet, frigörelse från föräldrar, formande av egna ideal och värderingar. Detta i en tid då ungdomskulturen är på framfart vilket starkt ogillas av de äldre generationerna. Dessa äldre generationer är formade av en tid då hårt arbete var det ädlaste som fanns, svenska talades enbart i officiella sammanhang medan finska vanligtvis talades i hemmet, fruar importerades från Finland efter hur deras höfter såg ut, (inte på grund av något så onödigt som kärlek) samt allt som inte var helt nödvändigt och manligt ansågs vara ”knapsu”, d.v.s. ”kärringaktigt” och skulle i största möjliga mån undvikas. Dit hör självklart musik och bekvämliga nymodigheter som till exempel elektricitet. Huvudpersonerna representerar framförallt förändringen i samhället vilket i vissa fall leder till smärre kulturkrockar.

Matti är bokens huvudperson och berättare men i första delen av boken kretsar den mer runt hans tystlåtne vän Niila och hans personliga utveckling. Niila har vissa svårigheter med sin familj, religion och sitt språk samt visar även upp tendenser till vissa ångestliknande tillstånd (hallucinationer, svårmod, vakendrömmar m.m.).

De båda pojkarna kommer från familjer med gamla inarbetade vanor och sedvänjor, Matti kommer från en gammaldags arbetarfamilj och Niila kommer från en strängt Laestadiansk (anm. vilket j:la ord) familj. Att pojkarna tillsammans upptäcker rockmusiken via radions ”Tio i topp” och börjar drömma om rockstjärnelivet samt bildar ett band tillsammans ses inte på med blida ögon hemma hos någon av de båda parterna och det händer ett flertal gånger att Niila får en del stryk hemma av sin stränge fader just på grund av detta. Matti har det dock lite lättare men anses späd, vek och en aning kärringaktig av sin muskulöse arbetarfader.

I övrigt behandlar den första delen ämnen så som vänskap, gemensamma fantasier, språkförbistringar, de första mötena med döden och dess innebörd, spöken, spritkultur, pubertet samt upptäckandet av det täcka könet, sex m.m.

Språket som används i boken är utmärkt, rikt, flytande, målande och gör stundtals anspråk på ren poesi. Enligt folk från Pajalatrakten är även tid- och miljöskildringen relativt väl återgiven med få brister.

Det faktum att Niemi har behovet att i sina mest målande stunder ofta övergå till ren fantasi (ofta i form av övernaturliga företeelser) för att sedan stanna där ett tag för att uppnå en sorts effekt tilltalar inte mig personligen då dessa försök ter sig platta samt framstår som enbart desperat effektsökeri. Även den frekvent förekommande putslustigheten går mig på nerverna då jag sällan skådat så många små krystade underfundigheter så tätt ihoppackade (möjligtvis i någon Terry Pratchett-bok). Detta grepp gör författaren en rejäl otjänst då man blir fullkomligt bombarderad av dylikt vilket får till följd att poängerna förlorar i värde. Att karln kan skriva står dock helt klart och jag kan bitvis finna ett visst nöje i att läsa om de sociokulturella företeelserna samt beskrivningarna av trakten. Mikael Niemi försöker sig på mer än han behöver i denna bok men lyckas ändå nästan med att bibehålla läsarens intresse uppe genom hela boken, trots en del irritationsmoment. Nästan…

Om boken skulle få ett betyg så är det en svag 2,7 döda råttor av 5 döda råttor.

Possibly related posts: (automatically generated)

Nu även för barn:

Posted by JSS | Bildspecial | lördag 27 februari 2010 0:10

kommando_kids

Veckans konst

Posted by DEL | Bildspecial | fredag 26 februari 2010 7:54

DSC07469DSC07350DSC07353DSC07354DSC07363DSC07532

Possibly related posts: (automatically generated)

Freda dig mot valarbetare!

Posted by DPK | Gör det själv... | torsdag 25 februari 2010 0:01

Eftersom vi månar om våra likar, bjuckar vi nu på en liten manual i hur du ger partiarbetare svar på tal under valåret 2010.

Säsongen är bara veckor bort innan de partier som aspirerar på att komma in i riksdagen börjar terrorisera oss på gator och torg. Det ska röstfiskas högt och lågt i tangentens alla riktningar.
Men eftersom du läser på denna sidan, har du troligtvis inget intresse av att stödja ett enda av de alternativ som står som registrerade partier i årets riksdagsval.
Nedan lämnar vi en lathund på alternativa responser då just du ofredas med elitistiskt tillika liberalt svammel.

Copy&paste:a, skriv ut, klipp ut och ha i fickan om minnet inte står dig bi.

Synonymt för alla alternativ är att de tjänar på att uttalas med hög och klar stämma.

Vad var det Adam Smith sa om kakan, och vad bygger ni er politik på? (Om det är folkpartiet)
Adam sa att kakan var konstant vad gäller tillgångar i världen, och fp satsar allt på en laissez-faire marknadsekonomi. Och hur kan något som är begränsat växa i all evighet?

Kan du inte förklara proletariatets diktatur för mig? (Om det är vänsterpartiet)
Stadiet efter proletära revolutionen som råder tills alla medborgare tänker och tycker likadant. Inget kommunistiskt försök har kommit förbi stadiet av proletariatets diktatur hittills.

Hur var det nu med baltutlämningen och solidaritet egentligen? (Om det är socialdemokraterna)
Hycklarnas mästare som plockar alla gottaste bitar ur alla ideologier har ingen egen, annat än just solidaritet-snacket.

Vad är en svensk nu igen? (Om det är svärrjedemåkraterna)
Det är inte en etnicitet enligt vetenskapen och inte en nationalitet enligt SD, så vad är det?

Kan jag få jobb hos er, det nya arbetarpartiet? (Om det är moderaterna)
Konservativt jidder om nya jobb har de skött väldigt dåligt med sin kapitalistiska orientering och sina hushållsnära jobb. 11 500 har endast fått sådan jobb hittills, och vad är det mot dryga 9% arbetslöshet.

Vad gör bondeförbundet mitt i stan? (Om det är centern)
De aspirerar på att bli det liberala miljömedvetna partiet, men hur går marknadsekonomi ihop med miljöansvar?

Jag vill nog träffa din högsta chef innan jag talar med dig! (Om det är kristdemokraterna)
Nöj dig inte med mindre än att få träffa skitgubben som de byggt sin kristna konservativa politik på, alltså gud.

Å vad tycker ni om fördelningspolitiken då? (Om det är piratpartiet)
Är inget politiskt parti, utan en enfråge-organisation, som bara bryr sig om upphovsrätt. De har ingen fördelningspolitik, vilket makten i riksdagen ytterst handlar om.

Går era representanter fram och tillbaka till Bryssel? (Om det är miljöpartiet)
Inga transportsätt mellan Sverige och Bryssel är accepterbara enligt deras egna miljösträvan.

Nedan kommer alternativ som passar på alla partier

Varför antastar du min åsiktsfrihet?

Men om jag stödjer demokrati, röstar jag väl på mig själv före någon annan?

Kan jag poströsta från Guantanamo-lägret?

Bland tomtar och troll – i bokstavlig mening

Posted by KNV | Litteratur | onsdag 24 februari 2010 0:01

Det jag nu ska berätta kommer att kännas en smula jobbigt för mig. Jag har blivit förd bakom ljuset, den godtrogne KNV har fallit offer för ormen RLSs lögner och ränker, jag känner mig smutsig. Men jag ska också berätta om någonting som är lite bra.

Nu låter det här kanske lite mer dramatiskt än vad det faktiskt förtjänar, men jag ska ta det hela från början…

norberg-liam-insidan-brotten-pengarna-tiden

En vacker (eller mer troligt, en kall, blöt och jävligt grå) dag i julas satt undertecknad hos den då immobile RLS för lite umgänge av det trevligare slaget. Vad som avhandlades har jag inget tydligt minne av, och är av föga vikt i det här sammanhanget, men när jag var på väg därifrån så tyckte han att jag skulle låna en bok av honom. Den boken hette ”Insidan; – brotten, pengarna, tiden” och var (eller är väl fortfarande om man ska vara petig) skriven av Liam Norberg, kommentar överflödig. Något skeptisk accepterade jag detta när han faktiskt påstod att den ändå var ganska bra. Nu vet jag att han ljög, och enbart var ute efter att dela skammen av att ha läst den med någon. För skam är det enda jag kan känna när jag erkänner att jag faktiskt har läst delar av den. Det är nog den sämsta skit som någonsin har kommit i tryck. Och då har jag ändå läst en och annan deckare och science-fiction. Karln kan ju för i helvete inte skriva! Han upprepar ungefär tio meningar gång på gång, vilka inte är längre än att de består av ungefär fyra ord. Det är inte långt ifrån att jag får lite Björn Ranelid-komplex om jag jämför mig själv med honom. Nej, jag kan komma på ett ton roligare och mer givande sysselsättningar än att traggla sig igenom det här, exempelvis att se målarfärg torka eller genomgå en (onödig) prostataundersökning.

Det kan inte bli annat än bottenbetyg för det här, 0 rånade värdetransporter av 15 möjliga.

Personligen önskar jag att han skulle starta en självmordsekt tillsammans med Carola så vi slipper att någonsin höra från dessa två något mer.

75308329689f210efc24e516796f9d5a

Något betydligt mer läsvärt är ”Infiltratören” av Lasse Wierup. Kortfattat berättar den historien om en man som arbetat som infiltratör åt svenska polisen, vilket i slutändan går åt skogen när så att säga skiten träffar fläkten. Nu är jag ingen gangsterromantiskt lagd människa som läser böcker i den här genren, däremot gillar jag att läsa om poliser som klantar till det, och här är ett praktexempel. Det är alltså en genomarbetad bok som genom intervjuer, genomgång av förhör och domar beskriver hur det ser ut och går till hos vår polis. Ibland kan det vara nyttigt att bli upprörd, däremot inte sagt förvånad. Kanske inte riktigt lika underhållande som ”Svensk maffia”, men trots det, i brist på bättre litteratur, läsvärd.

1 korrumperad polis av 2 möjliga.

Possibly related posts: (automatically generated)

Världsparlament tack

Posted by KNV | Aktioner | tisdag 23 februari 2010 0:01

I brist på annat så satt jag igår (21/2-10, reds anm) och ögnade igenom ett av våra större nyhetsmedia, Dagens Nyheter. På deras debattsida hittade jag det här inlägget ”Ny världsordning ett måste efter debaclet i Köpenhamn” av Bo Ekman, Tällberg foundations grundare och ordförande. Nu har jag ingen aning om vad det är för ett gäng tomtar och vad de har för dold agenda, men nog tycker jag att det var läsvärt.

Är det någon som vet vilka dessa personer och deras organisation egentligen står för, så upplys mig gärna, men till dess att jag får förklarat att de är extremer av någon obskyr och föraktfull politisk förgrening så kan jag bara hålla med, ge en ryggdunk och utbrista ”Väl talat!”.

Monarkin, ett skitsystem.

Posted by DPK | DPK | måndag 22 februari 2010 13:38

Idag raketkräks jag över Aftonbladet/Sifo:s undersökning.

Sveriges största sanningsorgan, (Aftonbladet), redovisar att 76 % av Sveriges befolkning vill ha kvar kungahuset.
1000 slumpvist utvalda över 15 års ålder ringdes upp av Sifo och blev tillfrågade.

Jag betvivlar att detta är ett helt korrekt resultat, och om så hade jag gärna velat höra den exakta frågeställningen. För jag vägrar tro att en stor del av det svenska folket har ljummet piss mellan lyssnarlapparna.
För börjar vi en resa bakåt i familjen Bernadottes historia, finner vi snart att de inte är annat än clowner och dårar.

Jean Baptist Bernadotte som var en fransk general som importerades 1818, och lyckades klanta bort sig relativt omgående genom att nasa fred med Ryssen, då han planterades på tronen för att egentligen vara en marionett till dvärgpsykot Napoleon. Nåväl, med den tidens mått och med rådande politiska klimat får jag väl acceptera hans existens.
Men hans avkommor har varit regelrätta pajasar utan undantag.

Gustav V som satt under andra världskriget, och flirtade flitigt med nazisterna, hade även en fabläss för att ligga med avsevärt yngre grabbar. Inget fel i att vara homosexuell, men kanske inte under hycklandet som försiggick. På P3 Dokumentär kan du höra om den så kallade Haijbyaffären. http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2519&artikel=2831812

Sedan har vi vår Carl XVI Gustaf, som förutom har svårt att hålla sig till svensk författning (med otaliga trafikbrott bakom sig) även svårt med geografi och det svenska språket.
Nu ska han efterföljas av sin dotter Victoria. En tjej som har hängt i väldigt suspekta kretsar kring Stureplans nöjesliv. Hon och hennes syskon verkar ha ärvt sin fars utbildningsmässiga talanger och förståelse för svensk lag.

Nåväl. Personangrepp hade jag inte tänkt att sysselsätta mig med, utan mer frågeställningen om varför har kungahuset en existentiell rätt och än värre sin påstådda rätt att utropa sig som statschef över Sverige.

I fordom hette det att kungen var sänd av gud.

Vilket naturligtvis ger mig vatten på min kvarn. Jag är ateist och tror inte på någon gud, så hur är det då tänkt att jag ska respektera kungens auktoritet? I min värld har han ingen rätt alls att snylta skattekronor och vara åtalsimmun.

Jag tror att Sifo dirigerats åt vilket håll Aftonbladet vill att det ska bli. Allt för att ytterligare säkerställa en lösnummersförsäljning inför den förbannade bröllopet 19/6.
Visst kanske det var 1000 slumpvist valda deltagare, men kanske bara i Danderyd och på Lidingö, eller kanske bland topp 5000 i taxeringskalendern.

För om vi ska fortsätta finansiera ett kungahus, kanske vi ska ta tillbaka stupstocken, åderlåtning, häxbränning eller någon annan av de samtida företeelserna?

Paranoid konsument

Posted by RLS | Analyser | söndag 21 februari 2010 0:01

I denna tid av internethandel och digitalhybris är det inte någon större svårighet för gemene man att genom några enkla knapptryckningar (och lite cheddar på kontot förstås) få sig en soffa, pizza, replika av Chewbacca i naturlig storlek, raklödder, film eller lite färska groddar levererat direkt hem till sin dörr. Skälet till att internethandlandet vuxit sig så stort under en kort tidsperiod har undertecknad vissa teorier om. De orsaker som jag personligen tror har spelat in mest för dess utveckling är gemene mans lättja (se: bekvämlighet) doppat i en rejäl klick paranoia förmedlat av dagspress och media.

Låt oss ägna oss åt lite tankar som kan tänkas flyga runt i huvudet på den trötta och härjade genomsnittskonsumenten och vad den befarar att kassören/kassörska tänker angående dennes inköp.
I dessa exempel så ser vi på kassören/kassörskan som en dömande ämbetsman i en förmodad rättegång:

Köpt vara:
Groddar
Vad konsumenten befarar att kassören/kassörskan tänker:
-Inte blir du smalare av det tjockis.

Köpt vara:
Axe Deodorant
Vad konsumenten befarar att kassören/kassörskan tänker:
-Jaså, du bryr dig inte hur du luktar.

Köpt vara:
Aftonbladet Klick
Vad konsumenten befarar att kassören/kassörskan tänker:
-Idiot.

Köpt vara:
Kondomer
Vad konsumenten befarar att kassören/kassörskan tänker:
-Ditt jävla äckel, nu blir jag tvungen att visualisera ditt sexliv.

Köpt vara:
Kopps (DVD)
Vad konsumenten befarar att kassören/kassörskan tänker:
-Stackars din flickvän/pojkvän.

Köpt vara:
Två sexpack Falcon 3.5%
Vad konsumenten befarar att kassören/kassörskan tänker:
-Tipsextra och spöa frugan ikväll?

Köpt vara:
Åsa-Nisse (Serietidning)
Vad konsumenten befarar att kassören/kassörskan tänker:
-Ska jag ringa 112?

Köpt vara:
Äkta vara (Bok)
Vad konsumenten befarar att kassören/kassörskan tänker:
-Du kommer säkert att vara jättepopulär hos dina vänner när du ska återberätta den.

Köpt vara:
Clearasil
Vad konsumenten befarar att kassören/kassörskan tänker:
-Hmm, ja du var faktiskt rätt ful nu när jag tittar efter.

Mera exempel kan göras. Nu menar jag inte att jag eller alla tänker så här men jag kan ge mig fan på att i stort sett alla människor finner det en aning obehagligt att lägga upp någon speciell vara på bandet i kassan till allmänhetens beskådning och bli dömd därefter.  Min teori grundar sig på att ALLA har en vara de behöver/gillar men skäms över att inhandla.
Jag tippar på att det personliga konsumentbemötandet kommer att vara försvinnande litet, om inte obefintligt inom låt oss säga trettio år. Den som lever får se…

Possibly related posts: (automatically generated)

Flödesschema för feb-10

Posted by MNG | Analyser | lördag 20 februari 2010 0:01

Flödesschema för en genomsnittlig KCB-medlem valfri dag ur valfri månad.
Bilden visar flödet en dag i februari.

1

Possibly related posts: (automatically generated)

Den svenska seriemarknaden

Posted by RLS | Litteratur, Åttiotalism | fredag 19 februari 2010 18:20

En kortis om den svenska seriemarknadens uppgång och fall.

comxz

Vad hände egentligen? Vi var som barn ständigt omgivna av pratbubblor och stilistiska onomatopoetiska ord som zack!!, ka-boom!!, pow,  m.m samt diverse tecken med olika humörbetydelser.
Seriernas betydelse och närvaro i samhället är idag så gott som obefintlig. Från att vara den bondkomiska dagsstrippen i nyhetstidningar till att bli egna serietidningar, album, grafiska noveller och sedan under nittiotalet verkligen växa upp både på bredden och på djupet i form av s.k. vuxenserier,  indieserier, undergroundserier, alternativserier m.m. och  nästan bli en sorts finkultur. Några av uttrycksformens förnyare och stilbildare under sjuttio, åttio och nittiotalet  bör nämnas vid namn. Alan Moore, Chris Claremont, Mike Diana, Robert Crumb, Peter Bagge, Art Spiegelman, Daniel Clowes, Neil Gaiman, Frank Miller, Garth Ennis, Grant Morrison m.m. (nu tänker jag sluta namedroppa innan det går överstyr trots att jag kan fortsätta i all evighet). Kanske ringer det en klocka för somliga.  Vad finns nu i din lokala tidningsaffär? Förmodligen ett antal småbarnserier med medföljande tuggummi eller något av typen lysande rosa mojängleksak och några serier baserade på den senaste ”storfilms-videospel-actiongubbe-franchisen”, manga och självklart Åsa-Nisse (Vem fan är det som köper den i hemlighet eftersom den fortfarande finns?). Utöver det lyser mediet med sin frånvaro.
När jag var liten kom och försvann det nya serietidningar hela tiden varje månad.  Titlar så som Plopp, Usagi Yojimbo, Tungmetall,  Inferno, Cobra, Thriller, Svenska Serier, Maxx, Samurai, Mad, Pyton, Lasse O´Månsson´s Hjälp m.m.  är bara exempel på hur stort utbudet var och hur annorlunda och avslappnad marknaden faktiskt var. Det gick ofta helt enkelt att profitera på en serietidning utan att man hade ett helt seriesyndikat i ryggen. Det var då.

Tre saker fick sedan förödande konsekvenser för den svenska seriemarknaden: Utbreddning av Kabel-tv, Internet samt Bonniers distributionsmonopol Tidsam som inleddes 1993 vilket helt omöjliggjorde mindre förlags kontakter,  samarbete med utländska förlag samt deras ekonomiska möjligheter.  Bonniers krossade systematiskt och effektivt all konkurrens i alla dess former för att nu vara den enda maktfaktorn i landet som kontrollerar vad vi ska läsa (och på senare dagar även vad vi ska titta på).  En av de mest drabbade var Horst Schröder som stod bakom förlagen Medusa och Epix vilka var några av de mest bedydelsefulla för utgivningen vuxen- och alternativserier.

Horst Schröder driver för övrigt fortfarande Epix i liten skala som en webbshop men utan någon vidare profit. http://www.epix.se/catalog/ Värt att kika in på om man vill fynda.

Nu stoppar jag skrivandet här innan det går överstyr och konstaterar bara en aning vemodigt att jag saknar mina serier. Tack för ordet.

Possibly related posts: (automatically generated)

Nästa sida »
soccerine Wordpress Theme