Som alla vet så finns det gott om politiska tankar och vinklingar i de flesta former av kultur. Det är något vi helt enkelt tar för givet. Dock så kände jag mig nödgad att reda ut hur det ligger till med dylikt i vår nyaste form av kultur (som formligen exploderat och blivit till en mångmiljardindustri de senaste decennierna), nämligen data- och videospelsindustrin. Mitt intryck var att det mesta inom uttrycksformen har evolverat (grafik, ljud, interaktivitet och design) men dock har handling och eftertanke inte riktigt hunnit med.

Vad definierar till exempel ett politiskt spel / politiska tankar i spel? Är The Sims ett politiskt spel eftersom det lär oss om oss själva och det samhälle vi lever i, eller är det dystopiska och postnukleära Fallout 3 ett politiskt spel eftersom det visar faran i att förstöra planeten vi bebor. Eller är kanske Deus Ex ett politiskt spel eftersom du kan välja vilken politisk ideologi som du är villig att kämpa för samt även förstärker tankar som ”Om det inte fanns någon gud skulle det vara nödvändigt att uppfinna honom”, ”Bättre att härska i helvetet, än att tjäna i himmelen ”,” Igår lydde vi kungar och bugade för kejsare, men idag kan vi knäböja bara sanningen ”etc. .. Ett spel som jag personligen tycker har mycket politiska tankar är det sorgligt nog underskattade Planescape: Torment, men ska sanningen fram så är det nog mer fokuserat på filosofi.

Ett av de svaren jag fick under min undersökning: (Fritt översatt från engelska):

I övrigt är det här en lista på de vanligaste spelen folk ansåg vara ”politiska”. De mest förekommande spelkategorierna var dock strategi- och maktsimulationer vilka är ganska rena och fria från politiska tankar i grunden och lämnar det mest åt spelaren själv att implementera.

The Political Machine (Valkampanjsimulator med bland annat Obama och John McCain som karaktärer)

Mer simulatorer som förmodligen kan kallas för politiska spel:
Imperial Glory
Europa Universalis-serien
Hearts of Iron (De flesta av spelföretaget Paradox Interactive’s titlar)
Total War
Civilization-serien, Colonization
Tropico 3 (Simulator som flörtar med Cuba och Castro)
Superpower 1 & 2
Peacemaker (Simulator som behandlar Israel och Palestina)
Democracy 2

Slutsats: Den tråkigaste och vanligaste kommentaren jag fick under min undersökning var tyvärr något i stil med:

I en strävan om förändring, vill jag informera er läsare om att från och med idag är min operation igång.

Projeketet kommer det rapporteras om successivt under hösten/vintern/våren för att till sommaren nått fram till måls ände.
Ni som tror det handlar om terrorism eller världsrevolution  kommer tyvärr bli stort besvikna.
Operationen har som ensamt mål att skapa bättre förutsättningar för ovanstående och samtidigt erbjuda en del klent begåvade åsiktsmotståndare, mer lika förutsättningar vid meningsskiljaktigheter.

På sikt kommer KCB även organsiera en instution som kommer att kallas ”JOT Agency”, med internutbildning och ett omfattande rekryteringsprogram.

Ansökan till Operation JOT göres via handplockning av oss utvalda.

Nestlé – bringare av färdigprocessad mat

Jag hade kunnat välja andra företag som fungerar på exakt samma sätt som Nestlé, men eftersom de redan är ett av världens mest bespottade företag så är det väl lika bra att stämma in i klagokören. År 2008 hade de en omsättning på cirkus 735 000 000 000 spänn (ta detta lite kritiskt nu, jag är fett trött i skallen och räknar kanske fel…) och 283 000 anställda. För oss är de kända för bland annat nescafe, mjölkchoklad, barnmat, djurmat, drycker ja, det mesta man egentligen kan tänka sig. Företaget har blivit utsatt för bojkott av olika anledningar åtskilliga gånger genom åren sedan starten 1905, däribland deras marknadsföring i tredje världen om bröstmjölksersättning, handel med företag som nyttjar slavarbete, kartellverksamhet och handel med diktaturer. Ni börjar förstå tänket bakom deras affärsidé va? Alla medel är tillåtna när det handlar om profit.

Det är nog på plats att nämna ett ord om konsumentmakt också. Vi som konsumenter har makt att påverka vad och av vilka vi kan köpa våra varor (åtminstone i de här delarna av världen). Deras brott är ingen hemlighet och många har uppmärksammat dem genom bojkott. Men hur kommer det då sig att deras omsättning når upp till de ofattbara summor som de faktiskt gör?

Det är två anledningar jag kan komma på såhär på rak arm som förklarar detta, antingen är det i verkligheten produktionen som har makten över vad folk konsumerar istället för vad vi vill tro, eller så är det i stället för konsumentmakt endast en fråga om konsumentidioti. Jag vet inte vilket som skulle vara värst.

Apokalypsen, harmagedon eller ragnarök, inom de flesta religioner finns en uppfattning och tro på jordens undergång och den slutgiltiga kampen mellan ont och gott. I sak stämmer profetiorna ganska väl, men vad det egentligen handlar om är när Herr KNVs tålamod är slut.

Eftersom eder ödmjuke skribent är den ende sanna Guden med makt att styra över människornas liv och öden så är det egentligen Mig det är bäst att smöra för. Egenskaper förutom allsmäktighet som karaktäriserar undertecknad är långsinthet, lättretlighet och dåligt morgonhumör vilket innebär att det snart får vara nog med idioti här i världen. Ett genomgående tema för undergången handlar om karma. Har du varit snäll så kommer du till paradiset, har du det inte så har du en evighet av tortyr att vänta. Nu råkar det vara så att eftersom jag har svaret på frågan om allt så kan jag upplysa om att det inte finns något liv efter döden, så karman får helt enkelt behandlas under jordelivets gång.

Genomsnittsmänniskan är ett arrogant, ignorant rikspucko. Mycket hyckleri och egenkärlek resulterar i dålig karma. Då vi lever efter devisen att majoriteten har bestämmelserätt ska också människorna dömas efter majoritetens karma. Otur för de stackarna som faktiskt tänker till, men så är det väl alltid. Så hur ska vi då bemöta våra medmänniskor på ett sätt som de förtjänar? Jo, öga för öga och tand för tand är väl lämpligt. Så från och med nu så är det ut med den trevlige Herr KNV och in med en något obehagligare. Mitt första uppdrag är att riva ner alla papperskorgar. Undergången är nära, moahahahahaha…

I min strävan efter att inte passa in i samhället, har jag börjat rent konkret bryta mig ut ur tidsslaveriet vi lever under.

Då det äckliga fenomenet ”vintertid” inföll under helgen som gick, har jag beslutat mig för att vägra foga mig under densamma.
Jag reser i tiden, jag har redan ryckt ifrån er andra med en hel timme.
Jag lever i framtiden.
Dock kommer jag under våren följa masstrycket med att flytta fram klockan en timme vid övergången till sommartid. Detta leder till att jag successivt reser framåt i tiden en timme per år. Det är inte direkt Star Trek-fart, men jag är i alla fall på väg. Till exempel kommer jag vara ett helt dygn före er andra om 24 år.

Vasco da Gama och Christofer Columbus har fått en nutida kollega.

Mitt första meddelande till er från framtiden är att det kommer vara mulet över Stockholm om en timme från nu för er. Det är inte en sielse, utan en rapport.

Kommandots utsända herrar JSS och DPK har besökt Etnografiska Museet och sökt skaffa sig lite bildning. Dock är inte Stockholms museum särskilt lämpliga platser i det hänseendet. På 90-talet hände nämligen något i museivärlden, den skulle populiseras.

Och viss fan populariserades den. Det finns inte ett museum i Hufvudstaden som inte aspirerar på att vara ett lattjo lajbans center för barn eller något kissnödigt konstgalleri. Är det inte leksaker och överdriven dagispedagogik på informationen man får så kan man ge sig djävulen på att där har gjorts ”konst” av utställningen istället.

Nåväl, vi gjorde ett försök på Etnografiska som faktiskt är ett ganska trevligt museum med sina stulna totems från Afrika och politiskt korrekta beskrivningar av gamla äventyrare som Svenne Hedin och Nordenskiöld. Dessutom brukar dem ha riktigt hyfsade tillfälliga utställningar. Den här gången var det en om Ekologisk hållbarnet och mat kallad Manna som anordnats av Stockholm Resilience Centre. Det var den vi hade gått dit för att se. Visserligen förmedlade den information som varenda satans människa borde få inbankat i huvudet men då jag och DPK redan var insatta i ämnet och utställningen var tämligen pedagogiskt utformad så gick vi vidare och fann en utställning om trafficking istället.

Förvisso var det knappast ny information där heller, men statistik och korniga bilder på bordeller fångar ofta mitt intresse. Särskilt lös det till i ögonen på undertecknad när jag till min lycka fick syn på en Människofångarsäck!

Tänk er en människofångarsäck. En sån måste jag ha.

Trafficking beräknas inbringa (vinst inte omsättning) 51 miljarder svenska kronor varje år till kriminella grupper. Vilket enormt vinstmaskineri! Det vill jag givetvis vara en del av. Dock bär det mig emot att exploatera människor, fråga mig inte varför, men inom mig finns det något som bara säger att det är fel att utnyttja människor för pengar.

Dock går det hela att lösa på följande sätt. Jag inköper mig en människofångarsäck (Gah, Craving), får jag inte tag i en sådan får det bli en skaplig håv. Sen smyger jag runt utanför kontorslandskap eller vid Stureplan och fångar in företagsledare, sadistiska mellanchefer och allsköns andra borgarbrackor. Det blir antagligen enbart män. Vita, 30 – 70 år. inkomst över 40 000 kr/mån. Inte människor således.

Nästa steg innebär att skaffa en kontakt i någon av Moskvas förorter. En skabbig lägenhet, några ryska nynazister som vakter och rulljansen är i gång. Kunderna uppsöker jag bland Moskvas nya oligarker på fina krogar och dylikt. eller varför inte bland ryska industriarbetare! Knegaren Ivan betalar säkert gärna några kopek för att få straffknulla en man som inte bara innehar chefstitel utan också representerar (och säkerligen är en utav dem) de män som betalar färska Euro för att misshandla, knulla och förnedra Ivans dotter Natasja någonstans i en Stockholmsförort som hon kidnappats till två år tidigare.

Låter som pappa har ett nytt jobb på gång…

Här kommer lite överväldigande och obehaglig statistik.

• 600 000 till 4 miljoner människor traffickeras i världen varje år. Dock ej enbart för sexuella ändamål. Källa: FN.
• 85% är kvinnor, 15 % män. Totalt är 50% av dem barn (under 18 år). Källa: FN
• 500 000 människor säljs till Västeuropa varje år. Majoriteten av dessa utnyttjas för sexuella ändamål. Källa: IOM, International Organization for Migration.
• Mellan 400 och 600 kvinnor och ett okänt antal barn traffickeras årligen till Sverige. Källa: Rikskriminalpolisen.
• Kriminella grupper tjänar ca 7 miljarder USD eller drygt 51 miljarder SEK per år i världen på trafficking (inte bara för sexuella ändamål). Källa: FN.

Ett tips är att gå in och titta på den här sajten.

Summering

Manna-utställningen får 3  KRAV-märken av 5 (den borde varit större)

Traffickingutställning får 4 utnyttjade barn av 5

Etnografiska Museet som helhet får 3 stulna indianmasker av 5

Den KRAV-märkta ölen på museirestaurangen Matmekka får 4 kapsyler av 5

Eftersom det absolut bästa sättet att samla på sig unga läsare att sätta griller i är att hålla dem interaktivt uppdaterade med vilka kläder som skribenten i fråga har förärat dagen med så ska jag i egenskap av gott föredöme och modegeni inte vara sämre.

Eftersom vintage alltid är inne och modernt så tänkte jag imorse att jag börjar bygga dagens outfit med det som grund. För att inte krångla till saker och ting i onödan så började jag i vanlig ordning med underkläder, och det krävdes inte mer än snabb koll i garderoben för att hitta det jag sökte; ett par svarta intersport-strumpor modell vintage. På mode-språk innebär det ungefär hål på både hälen och tårna. Randiga kalsonger är alltid en hit och matchar de flesta andra plagg, så jag valde ett par i abstrakt randmönster där såväl original- som eget ditsatta ränder skapade någon slags strukturerat kaos.

En klassisk och tidlös svart t-shirt med favorit-punk-bandet är alltid stiligt och utstrålar den rätta attityden som ger andra intrycket att här går en kille med både koll och en hård-mjuk sida. I höst som de flesta andra höstar de senaste åren ska man ha färdigslitna och färdignerskitade byxor. Det löste jag enkelt med att hitta ett par med schyssta oljefläckar från cykelkedjan vid den högra foten och söndertrampade i hälen. För att få den rätta blöj-looken drog jag ner dem en bit på arslet. Till min fasa upptäckte jag att alla mina tjocktröjor hade anammat den pikanta svettdoften i armhålsområdet så jag fick köra en cross-over och ta en med mismatchande bandnamn mot t-shirten. Det tycker jag i och för sig inte gör så mycket eftersom man ändå bara ser en i taget.

För att toppa den där skitiga ”jag-bryr-mig-inte-alls”-stilen så fortsatte jag för att följa de skitiga brallorna med att dra på mig en vindjacka med stora fläckar makrillblod som skapat snygga avbrytande mönster på väl valda delar. Det blev riktigt läckert, och jag var redo att möta dagen fylld av kritiskt granskande blickar från andra modefascister!

Imorgon tipsar jag om hur du bäst klär dig för höstens alla fester och cocktailpartyn, men nu ska jag ut och shoppa!

Tack AFA och RF för att ni har bränt kortet med öppet motstånd mot högerextrema organisationer och partier.

Igår var partiledaren för BNP (British National Party) Nick Griffin i BBC:s TV-soffa.

Tidigare har Jean-Marie Le Penn med sitt Front National i Frankrike haft fritt spelrum i den domestiska politiken, och infört rent ut rasistiska åtgärder riktat mot invandrare i landet. Exempelvis lägre social- och barnbidrag i en hel del sydliga kommuner i Frankrike för invandrare.

I Italien springer Benito Mussolini:s barnbarn runt, Alessandra Mussolini, med sitt Social Aktion. Hon lyckades i och för sig krossa ultrahögerns samarbetsgrupp i EU-parlamentet, när hon dissade sina Rumänska vänner (och sa att alla rumäner var tjuvar).

I alla forna östeuropeiska stater finns en ordentligt utbredd högerextremism.

I Sverige har vi Svergiedemokrater, Fria Nationalister, Svenska Motståndsrörelsen och en drös andra minimala nazistpartier, som genom ett snarlikt sekteristiskt tänkande värderar människoliv på ett mycket obehagligt vis.

Nu om någonsin borde övriga politiska intressesfärer kunna öppet gå ut och demonstrera mot dessa obehagliga grupperingar som vill göra skillnad på folk och folk. Men det har gjorts omöjligt till stor utsträckning.

Allt sedan EU-toppmötet i Göteborg några soliga dagar i juni 2001, har gemene medborgaren i Sverige fått en bitter smak i munnen av anitfascistiska demonstrationer. Sinnesbilden de flesta ”normala” typer får av motståndet är arga kids med svarta luvtröjor som ska krossa allt och samtidigt pracka på hela världen en ideologi.
Personligen tror jag att supersocialistiska 17-åringar kan få det svårt att få en majoritet av folket bakom sig när de i samma andetag som de vill krossa rasismen och fascismen, vill införa ett socialistiskt tillika totalitärt styrelseskick på samhället.
Men självfallet har de rätt att debattera och argumentera för sin politiska ideologi, likt alla andra politiska strukturer.
Det de inte har rätt att göra är dock säga att de är främsta ledet i kampen mot fascismen, det enda de har rätt till är att deltaga i kampen, inte utmåla sig som förkämpar eller språkrör.
För den kampen som behöver föras mot rasism och fascism bygger inte på en socialistisk, liberal eller någon annan ideologisk övertygelse. Den kampen bygger på ett sunt förnuft och humanism.

Men nu har vi hamnat i situationen att varje gång fascismen visar sitt tryne i samhället, dyker det svarta blocket upp, och visst drar det till sig medias uppmärksamhet, men även ordningsmaktens knektars uppmärksamhet. Detta leder i sin tur till att ”vanliga” människor drar sig för att deltaga och manifestera sitt motstånd mot ultrahögern, då det med största sannolikhet kommer bli våldsamheter och/eller tråkigheter mellan polis och motdemonstranter. Det som visas i TV efter en dylik demonstration är inte hur sjukt rasisterna har resonerat, utan hur det kravallas mellan motdemonstration och polis.
Därför påstår jag att AFA, RF med flera gör kampen en otjänst genom sitt uppträdande.

För att kampen mot rasismen skall tolkas som bred och allmän, måste vänsterns extremgrupper, separera sitt agerande. De kan inte befria djuren, krossa kapitalismen och motarbeta rasismen i en och samma demonstration eller aktion. Samtidigt gör de sig själva en otjänst genom att i sina led hysa snarlika adrenalinpundare som våra fotbollshuligan-firmor gör.
Har själv bevittnat vid ett flertal tillfällen att det i demonstrationsleden finns indivier som inte har en aning om sin övertygelse, utan enkom är där för att gå i box med polisen eller meningsmotståndare.
Mitt recept för att få en rätsida på dessa grupperingar är en obligatorisk utbildning i offside-regeln, därefter kan de som bara vill känna adrenalinet rusa, börja heja på valfritt allsvenskt fotbollslag och därefter möta gelikar på parkeringsplatser i Skillingaryd och liknande platser för att få sina utlopp.

Motståndet mot rasism och fascism måste omgruppera sig och komma igång på allvar. För var är vi om vi släpper fram typer som sorterar människor, baserat på opåverkningsbara förutsättningar?
Efter Sverigedemokraterna har sorterat ut invandrarna och muslimer ur samhället, vilka ska de sortera ut härnäst? För deras idealsamhälle tror jag knappast hyser rum för meningsmotståndare eller avvikare, inte i någon form.

Mäktig idiotförklaring av mänskligheten och svulstiga explosioner ger en nytändning(?) av en annars ganska urvattnad film-genre, onda aliens.

Både titeln och handlingen osar b-sci-fi-action, en genre där filmerna med rätta inte brukar få direkt varma mottaganden annat än hos smått överviktiga elvaåriga förortspojkar. Men en film producerad av mannen bakom kult-splatter som bad taste, meet the feebles och braindead går ju inte att så lättvindigt förkasta. Handlingen är nog ingen hemlighet längre, men ett gäng med utomjordingar med anpassningsproblem råkar i alla fall på grund av ett kraschat rymdskepp hamna på jorden, Johannesburg för att vara mer precis, där de blir förpassade till ett eget område utanför staden för att märkas så lite som möjligt. Parallellerna till apartheid-systemet blir nästan pinsamt uppenbara, men eftersom vi människor är så fantastiskt duktiga på att glömma och återupprepa historien kanske det är på plats ändå…

Underbegåvad antihjälte, superont multinationellt företag och feta vapen blir i alla fall här en lyckad kombination. Filmad för att ge en viss känsla av dokumentärfilm och skådespelare som faktiskt känns verklighetstrogna i sin gestaltning av genomsnittsidioten skapar scenarior som ska försöka förmedla en faktisk potentiell framtid, men då fallgroparna för att fläska på intrigerna är många och vissa lösningar känns en aning krystade och väl fantasifulla tappar den trovärdighet som ”seriös” film. Lyckas man bara bortse från det så är det en klart underhållande film att se fram emot och en klar lättnad att slippa den uttjatade Hollywood-mallen för hur en film ska vara. Som ett samarbete mellan Ricky Gervais och den gamla klassikern Predator ungefär.

4 ljussablar av 5 möjliga

Idi I Smotri (Иди и смотри) eller ”Gå och se” som den heter på svenska är en Sovjetisk krigsskildring från 1985 som utspelar sig under andra världskriget.

Året är 1943 och man får följa en naiv sovjetisk pojke som bestämmer sig för att ta värvning och försvara sitt hemland från nazisternas intåg på sovjetisk mark. Vad han däremot blir tvingad att se och vara med om är något som allt efter som driver honom till vansinne och åldrar honom rejält i förtid. Hela filmen är först och främst en psykologisk resa och när filmen slutar är han ett gråhårigt och rynkigt vrak som bara lever för kampen även fast det bara gått en ytterst kort tid. Mer bör jag nog inte avslöja för en stor del av filmens behållning är just de oväntade utvecklingarna och de tvära kasten i handlingen.

Filmen är befriande nog så långt ifrån Hollywoodproduktioner och machoism man kan komma och fullkomligt osar av känslor såsom hat, rädsla, desperation, sorg, apati och maktlöshet och följer tacksamt nog inte den angivna mallen på hur en krigsfilm ska eller borde  se ut.

Själv kan jag erkänna att jag mådde både psykiskt och fysiskt dåligt av filmen vilket är ett tecken på att filmen förmedlar extremt starka känslor då det är ovanligt att film berör mig känslomässigt på andra plan än just det underhållsmässiga. Välgjort och genomtänkt samt definitivt en av de bästa krigsskildringar som någonsin har gjorts. Gå för fan och se!

Länk till filmen på  IMDB >>

Länk till filmen på Wikipedia >>

Betyg:
9,2  av 10 kulhål