Vad man lär sig av akademiska studier
Jag studerar numera en vetenskaplig inrikting inom humaniora som kallas idéhistoria. Idéhistoria går ut på att se på en företeelse, åskådning eller vad man nu vill, och följa den bakåt genom historien för att finna dess ursprung och därigenom förstå vad och varför den är. Alltså att tolka tecken och skapa sig en djupförståelse för saker och ting i vår värld. Den främsta nyttan av detta torde vara att kunna ha överseende med idioter samt att kunna ignorera ”traditioner” och dylika sociala villfarelser med gott samvete.
Här får ni ett exempel:
Jag har fördjupat mig i något som kallas studentskandinavism.
Under nationalromatikens 1800-tal då begreppen nationalism och nationalstater var nylanserat i svallvågorna efter liberalismen (som främst gick på att lägga grunden för demokrati och ökat inflytande för borgerskapet bourgeoisen, alltså köpmännen, gentemot högadeln och kungarna) i Europa, gjordes trevande försök att ena arvfienderna Danmark, Sverige och Norge under ett namn: Skandinavien (jmfr att försöka ena länderna i forna Jugoslavien).
På det politiska planet blev det givetvis pannkaka av det hela eftersom dessa (geografiskt) ständigt skiftande kungadömen slagits i århundraden och precis börjat bygga upp sina identiter som nationalstater, plus det faktum att varje gång något av länderna (oftast Danmark) drogs in i en konflikt utomsocknes fick de andra (oftast Sverige) kalla fötter.
(Ha gärna denna gamla företeelse i tankarna då ni funderar på konflikterna kring de s.k ”Muhammedteckningarna” som var IT-grejen 2005 och ett bra tag framöver.)
Men ”intellektuella” gjorde sitt yttersta för att i alla fall förknippa kulturerna. Detta på intiativ från liberala (ej att blandas ihop med dagens neo-liberaler) danskar. Studenter, som i alla tider haft för mycket fritid och för mycket upprorsanda, tilltalades givetvis av denna utopiska dumhet och anslöt sig i spexiga små lobbygrupper där man söp och propagerade (främst i skrift) för ett enade, i alla fall ett kulturellt enande. Detta pågick under en stor del av 1800-talet också efter att man givit upp drömmarna om en enad krigsmakt.
Och detta är alltså det historiska skälet till att barnprogrammet Skurt på 1990-talet sändes i ovan nämnda tre nationer.
Med denna kunskap i bagaget behöver jag alltså inte sitta oförstående inför Inga-May och hennes suspekta relation med en grön tyggroda och dennes fruktansvärda röst som antagligen förstört en hel generation. Ty jag vet att deras existens är berättigad och vilar på historisk grund.
Det är inte så dumt med högre studier, eller hur? Någon borde berätta det här för Jan Björklund.
Dåtida propagandabild för Skandinavismen. Krigshetsaren och utbildningsmotståndare Björklund och TV-grodan ”jag-råkade-bara-tappa-mikrofonskyddet-i-pappersmassan-Skurt” välkomnar den norske krabbkötts-magnaten till det enade stolta Skandinavien som dock kom att bli till först när statens TV-monopol luckrades upp och Jan Stenbecks kommersiella TV3 steg in på arenan 1987.
Possibly related posts: (automatically generated)
- Related posts on ide´historia
- God morgon
- Related posts on Jan Björklund
- Björklund önskar mer ideologiskt val | Hitta mobil nyheter
- Sanningen om samhället – 2010-09-05 FM
- Hälsingland 1986 eller Malmö 2010 | Politiskt Inkorrekt
- FP vill utbilda 1 000 atomingenjörer | Hitta mobil nyheter
- Vem i vår riksdag är minst human? Jaaaan! « Per-Inge Eliasson
- Vilka vårdcentraler vill Vänsterpartiet konfiskera …
- Related posts on kunskap
- Den underskattade rollen av muskler vid hälsa och sjukdom: del 8 …
- Centerns talesman i skolfrågor « Oves blogg
- 1 månad! Reflektioner. « HundStund
- Islam – en religion som inte förnekar livet | MammaMarie
- Related posts on Skandinavism
- Nordisk nyhetsportal – för tyskar!
- Skandinavism
- Dänemark: IKEA Fußabtreter und Fußmatten aus Schweden – Schoggo-TV













