Eremiten prt. 3

Posted by RLS | RLS | fredag 27 augusti 2010 5:57

Av en händelse har undertecknad blivit kvarlämnad alena med två katter på en näst intill öde ö i Stockholms skärgård. Detta var i viss mån frivilligt då det är mer intressant att vara pank på en obefolkad ö än i en förort och framförallt slipper man förortens infödingar. Det finns dessutom helt klart bättre föda att inhämta gratis än den som erbjuds i civilisationen. Jämför härmed nyfångad abborre och potatis direkt från potatislandet med det man kan hitta i papperskorgar i centrum och överkörda igelkottar eller snattade burkar med vita bönor från ICA. Valet står sig som ett någorlunda enkelt sådant. Härmed börjar min dagbok i sann Robinson Crusoe-anda.

Fortsättning följer härmed från Eremiten prt. 2

Vinden ligger på från nått håll. Min inre kompass är trasig. Det skulle kunna vara torsdag eller måndag. Jag har spindelväv i skägget och jag misstänker att det har börjat växa mossa i mitt hår då det kliar något infernaliskt.

Det kryper i mina drömmar, likaså i verkligheten. Jag har tappat räkningen på hur många fästingar jag har tagit bort. Katterna kommer dragandes med nya i deras pälsar varje dag. Ibland är de stora som blåbär och om man klämmer de så exploderar de och man får blod överallt. Det låter lite som när man klämmer på sån där luftbubbleplast ni vet. Ett kraftigt ”poff” som är på gränsen till ett ”pang” om vi nu ska vara lite onomatopoetiska.

Jag har under en tid bekymrat mig en aning över mina katters psyke då en av de stolt sprang runt med ett infångat löv i käften under en längre tid. När jag försökte ta lövet ifrån den så fräste den bara hotfullt. Härom dagen blev dock undertecknad betydligt lugnad då en av katterna stolt kom och väckte mig genom att lägga en halvflådd skogsmus på min kudde. Katten spann stolt och sökte min uppmuntran samt bekräftande över nedlagt byte. Givetvis fick den ordentligt med klappar då en sådan bedrift inte bör underskattas. Efter att ha städat lite senare på dagen upptäckte jag dock att det inte var kattens första mord på långa vägar. Fem stycken före detta gnagare kunde städas fram och samlas upp under mattor och soffor med mera. Dagen därpå väcktes jag av ett skrik av fasa från en nästintill skalperad näbbmus utan öron. Det hela såg så bizarrt ut att jag blev tvungen att filma den med min Ipod medan den sakta plågades till döds av vilddjuren.

Ensamheten har uppenbarligen påverkat mig mer än jag trodde var möjligt. Vissa tvångstankar jag haft i min ungdom har nu återvänt. Det tog flera år av terapi att förtränga dessa men till ingen nytta. Antagligen var det det överjästa baginbox-vinet i kombination med för mycket biblisk läsning som fick dessa tvångssyndrom att återvända. Låt mig förklara. Jag satt stilla och fiskade på bryggan i viken då jag fick ett ordentligt bottennapp. Draget satt fast som om det var gjutet. Jag bestämde mig då för att gå och hämta det. Det var där någonstans min tankekedja gick sönder. Man kan inte gå på vatten. Jag blev blöt. Dock fick jag på något underligt vis loss draget. Kläderna hängdes därefter på tork. Även vissa infall av att klätta längst upp i toppen på tallar har infunnit sig trots att jag är nära trettio år gammal.

Jag kan även konstatera att det är en förbannad tur att jag inte äger ett gevär då jag skulle få vissa drag av ”Runar”. Rådjuren har en tendens att stå utanför mitt köksfönster och bröla framåt kvällen.

Nu börjar även mina resurser att ta slut.  Slutet är nära. Ragnaroek.Fortsättning följer inom kort.

Possibly related posts: (automatically generated)

Eremiten prt. 2

Posted by RLS | RLS | fredag 20 augusti 2010 0:01

Av en händelse har undertecknad blivit kvarlämnad alena med två katter på en näst intill öde ö i Stockholms skärgård. Detta var i viss mån frivilligt då det är mer intressant att vara pank på en obefolkad ö än i en förort och framförallt slipper man förortens infödingar. Det finns dessutom helt klart bättre föda att inhämta gratis än den som erbjuds i civilisationen. Jämför härmed nyfångad abborre och potatis direkt från potatislandet med det man kan hitta i papperskorgar i centrum och överkörda igelkottar eller snattade burkar med vita bönor från ICA. Valet står sig som ett någorlunda enkelt sådant. Detta är min dagbok i sann Robinson Crusoe-anda. Eller inte alls…

Fortsättning följer härmed från Eremiten prt. 1

Färden fram och tillbaka uppskattades till att ha tagit ca 5 timmar. Detta på grund av ett stormande hav, spöregn, åska och en trasig propeller. Jag överlevde. Detta faktum är jag någorlunda förvissad om. Att jag sedan är genomblöt och numera helt pank är bara en del av det man ibland måste genomlida för ett sexpack Pripps blå 3,5:or, kaffe, cigaretter och potatischips. Dock inser jag nu att jag glömde införskaffa toalettpapper. Hädanefter får jag använda mig kaffefilter i stället, därefter löv.

Lite senare efter att ha torkat en smula har jag även förvandlats från belevad och huslig eremit till ylande och vilt taktstampande folkölsfyllo som mer eller mindre våldtar gamla klassiker ur ett antal gamla Vispop-böcker från slutet av sjuttiotalet med en ostämd och halvtrasig gitarr. Sällan har Fritiof Anderssons Paradmarsch låtit så dekadent, The Times Are A-Changing, så nasal och The Universal Soldier så överjävligt falsk. Till och med mina katter disrespektar mig till den milda graden att de går och lägger sig under huset.

När jag vid ett förvirrat tillfälle ställer mig framför spegeln upptäcker jag även att dessa två veckor i vildmarken har satt sina spår och att vissa drag av sjukdomstillståndet ”Hippie” har börjat infinna sig. Ett halsband av röda och gula indianpärlor har smugit sig runt min hals, ett läderarmband med aztekiska symboler runt min handled och i mitt hår återfinnes både blåbärsris och granbarr. Allt detta är givetvis krönt av ilsket röda myggbett från topp till tå. Jag avslutar kvällen med att titta på Lars Von Trier´s Antichrist i ett tappert försök att frälsa min arma själ.

Vaknar dagen därpå efter en lång och välgörande sömn (endast störd ut av en grävling som beslutat sig för att gammal linssoppa är hans nya favoritmat) och beslutar mig för att börja plugga, öppnar första redovisningsuppgiften och upptäcker till mitt förtret att den behandlar etiska frågor runt judendomen varpå jag genast blir väldigt sugen att bygga vidare på min mur istället.

Ingen mur blev dock av, utan istället blev ca hundratjugo sidor lästa om Toran, Talmud, Halaka, En Sof, etik m.m. Kan dock erkänna att det hela inte var så otroligt upphetsande, faktiskt så till den milda grad att jag tog mig för att diska en tredagarsdisk mitt i läsningen. Kan efter detta konstatera att judarna tar nog med största säkerhet förstapriset för att ha den rörigaste och mest tjafsiga historien av alla världsreligioner.

När jag skulle hämta mina tvättade strumpor som har hängt på tork i några dagar satt det en fet och slö spindel och softade på en av dessa. Jag flejmade kräket med min zippo och tänkte inte mer på det. Dock märkte jag när jag drog på mig strumpan att det kröp osedvanligt mycket på foten. Det visade sig att spindeln hade barn… I min strumpa… Cirka tjugo stycken. Jävla natur. Så fort man vänder ryggen till… Har även dödat tre fästingar idag. Tror jag ska döda lite fisk till middag också. Eller grävlingen om han får för sig att rota igenom mina soppåsar på altanen inatt igen…

Ingen fiskjävel trots att fanskapen hoppat konstant i viken i över en timma. Dock var det väldigt behagligt att sitta på bryggan och dricka en kall folköl i stillheten. Med risk att låta som en skönliterär pajas jag aldrig kommer nämna vid namn ”Tystnaden var så tyst att man nästan kunde smaka på den”. Nåväl… Jag får helt enkelt återgå till Tora och Talmud samt den hårda politiska verkligheten i mellersta östern som hindrar genomförandet av de etiska tankarna bakom Berit Shalom… Stor jävla suck…

Talmud fick mig att att nästan somna varpå jag gick ut och byggde en sängbotten från scratch av diverse plankor jag hade liggandes, detta enbart för att slippa läsa mer om judendom idag. Nu är folkölen slut också. Imorgon MÅSTE jag skriva färdigt mitt arbete…

Fortsättning följer eventuellt (om jag inte har skjutit hufvudet av mig)…

Possibly related posts: (automatically generated)

Eremiten prt. 1

Posted by RLS | RLS | tisdag 17 augusti 2010 14:04

Av en händelse har undertecknad blivit kvarlämnad alena med två katter på en näst intill öde ö i Stockholms skärgård. Detta var i viss mån frivilligt då det är mer intressant att vara pank på en obefolkad ö än i en förort och framförallt slipper man förortens infödingar. Det finns dessutom helt klart bättre föda att inhämta gratis än den som erbjuds i civilisationen. Jämför härmed nyfångad abborre och potatis direkt från potatislandet med det man kan hitta i papperskorgar i centrum och överkörda igelkottar eller snattade burkar med vita bönor från ICA. Valet står sig som ett någorlunda enkelt sådant. Härmed börjar min dagbok i sann Robinson Crusoe-anda.

Vinden ligger på från öst. En disig och färglös himmel hänger tungt över Stockholms skärgård. Den medför ett budskap om att hösten är i antågande med stormsteg. En och en annan sneseglande segelbåt kan fortfarande beskådas ute på fjärden då vissa människor kan komma att ha svårt att återvända till civilisationen efter att ha skitit i skogen en längre period. Detta till trots att industrisemestern må vara slut.

Hej kära dagbok. Undertecknad har inte sovit utan har istället sysselsatt sig med att läsa om Mutaziliter, bygga en trappa, tittat på Jim Jarmusch´s Stranger Than Paradise, spelat gitarr, fraktat ca femtio stenar uppför ett berg med en skottkärra, klippt bort sly utanför stugan, rökt två paket L&M, druckit 7 koppar kaffe, lyssnat på P3 dokumentär ”Ubåtshotet” (Tack KNV), byggt en mur av tidigare nämnda stenar utan att riktigt vara helt säker på varför (det kan ha något att göra med dokumentären och att vinden ligger på från öst) samt velat fram och tillbaka angående hur jag egentligen bör förhålla mig till riksdagsvalet och den så kallade ”rätten att rösta”. Jag har i skrivande stund tre stycken djävlar på axeln av olika karaktär och åsikt när det kommer till att rösta. En av djävlarna förklarar lugnt och snällt att ”Du får faktiskt acceptera att det bara är dessa partier du har att välja på och du bidrar till samhället genom att välja det minst usla alternativet av dessa, alltså bör du gå och rösta även om du inte tycker just exakt som de du röstar på”. Djävul nummer två viskar hotfullt något i stil med ”Om du faktiskt röstar är det detsamma som att godta hur detta samhälle ser ut och därmed underkastar du dig också dess lagar och regler samt accepterar deras existens och bla bla bla bla” samt diverse anklagelser och variationer på ordet livegen m.m.. Den tredje djävulen klappar djävul nummer två uppmuntrande på axeln eftersom han är en lat djävel som helst vill ligga hemma bakfull och sova hela dagen, äta pizza och glo på Twin Peaks istället för att gå ut och göra något så tråkigt som att rösta. Det ser mörkt ut för Sverige.

Dagen därpå vaknar jag klockan nio på morgonen av ett högt missljud som hörs utifrån havet. Jag kan som bäst beskriva det hela genom att likna det vid ljudet från en enorm flaska någon blåser i eller ett flygplan som idkar älskog med en didgerido (Hur det nu stavas). Det återkommer dessutom regelbundet och får mig att tänka på allt från UFO:n till krigslarm men även i min nyvakna hjärna låter det hela lite väl otänkbart. Om någon läsare däremot har en aning om vad som orsakade ljudet får den gärna avslöja detta för mig. Efter en lönlös vandring på öns dimmiga uddar med kikare idogt spanandes ut mot havet beslutade jag mig efter ett tag att åter gå och lägga mig igen, denna gång med öronproppar. Efter två timmars sömn beslutar jag mig att återvända till dagen och dess göromål. Ljudet är nu borta. En fet fästing kryper sakta längs min arm. Jag greppar närliggande tändare och sätter eld på kräket och den förvandlas till aska tillsammans med håren på min högra arm. Det luktar bränt kött. Jag är hungrig. Kaffet börjar tryta, likaså cigaretterna. Jag skrapar fram runt trehundra kronor i tjugolappar och förbereder min resa över stormigt hav till närliggande ö med handel. Det stormar ganska kraftigt ute på fjärden och bensinmängden i tanken är på gränsen att den räcker så om jag inte hör av mig igen vet ni varför.

Fortsättning följer (eventuellt)…

Possibly related posts: (automatically generated)

Speldagboken: Hemma med brutet ben

Posted by RLS | Konsol & Dataspel, RLS | fredag 11 juni 2010 1:44

(Försenad artikel ifrån sammansmältningen av kommandot.se och autoexecute.se.
Egentlig uppföljare till artikeln: http://www.kommandot.se/wp/?p=2898)

På grund av en liten smärre alkoholrelaterad olycka har jag förpassats till min lägenhet i ungefär 6-7 veckor framåt (Jul & nyår inräknat). Detta förhindrar helt mina normala göromål och jag är i stort sett oförmögen att röra mig mer än ca 4 meter i taget. I övrigt är det mycket svårt att sova då benet värker något infernaliskt vilket ger mig en massa vaken tid. För att genomlida detta har jag införskaffat (och dammat av) en stor mängd spel för att fördriva tiden.

Tisdag:
Skrev ut mig själv från sjukhuset på grund av uttråkning trots att doktorn insisterade på att läget var mycket allvarligt och jag borde ligga kvar. Anlände mer eller mindre i ett stycke till min lägenhet efter en extremt ostadig bilfärd. Installerade Steam på min laptop och installerade en massa spel som fungerar på svagare datorer. Fick besök och hjälp med att göra lägenheten (och platsen runt den stationära datorn) handikappsäker.

Onsdag:
Ensam och sängliggandes med enstaka forcerade toabesök. Spelade igenom det underbara pusselspelet World of Goo igen. Saknar dock fortfarande en del OCD-flaggor men i övrigt måste jag nog inflika att det är på tok för lätt. Ge mig en uppföljare nu! Spelar därefter lite Crayon Physics Deluxe men blir uttråkad (och vansinning på musiken). Efter det  införskaffar jag den nya Diablo-klonen Torchlight och kör min karaktär till level14. Blir inte klok på vad jag tycker om spelet och inte heller varför jag spelar det. Det hela känns en aning meningslöst, och av någon anledning så känner jag mig en smula idiotförklarad som spelare men det är lik förbannat svårt att sluta spela.
-Titta, ett monster *pang*. Plundra liket. Titta, ett till monster! *pang*. Plundra liket. Titta, tio monster! *pang*. Plundra liken. Fickorna fulla. Tillbaks till stan. Köp & sälj. *Var god repetera*. Nåväl, det är ju i alla fall inte fult eller tråkigt… Fast inte speciellt kul eller snyggt heller. Jag skulle kunna tänka mig att spelet förmodligen fyller sitt syfte mer på en monoton arbetsplats av typen kontorslandskap då vilja till att arbeta inte infinnes. Lite den funktionen som Ms/Röj eller patiens har alltså. Därefter blir det klassikern Broken Sword 2 (som jag aldrig har klarat helt) i någon timme tills jag fastnar och sedan det charmiga indie-äventyret Samorost 2 (igen) och blir även där vansinnig då jag verkar ha glömt en stor del och vägrar kolla upp lösningar på nätet. Spelar även lite Risk 2 och får tokstryk av datorn och sen tror jag att jag somnade en timme.

Torsdag:
Börjar stundtals ha lite mindre ont och kan i perioder sitta upp vid min stationära dator med benet uppstagat av soffkuddar. Installerar ett gäng spel från Steam.
Jag börjar med det polskutvecklade The Witcher (baserat på Andrzej Sapkowski´s fantasyböcker) och upptäcker snabbt att allt inte står rätt till vad gäller de engelska röstskådespelarnas insatser och beslutar mig därför att köra spelet på polska med undertexter. Det hela låter oerhört mycket bättre och det är först då som jag  förstår hur trött jag egentligen är på det engelska språket. I övrigt verkar spelet faktiskt rätt hyggligt och hyfsat atmosfäriskt och känns inte alls lika generiskt och stereotypt som det faktiskt borde kännas. Spelar igenom den första timmens tutorials och ett antal quests efter det. Jag gillar det skarpt. Känns som att det ligger vissa fräscha ideér begravna här, men jag kan såklart ha fel än så länge.
Därefter blir det svenskutvecklade Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena från numera sorgligt insomnade Starbreeze studios. Spelet ifråga är egentligen två spel i ett och innehåller Escape från Butcher bay från 2004 med uppdaterad grafik och det nyare Assault on Dark Athena från 2007. Jag har under åren hört mycket god kritik angående dessa spel och berömmet visar sig vara välbefogat. Vin Diesel brummar fram såna där gutturala dräpande kommentarer som bara han kan och känslan av att spela en av hans filmer infinner sig på ett behagligt och långt ifrån krystat sätt. Riddick är precis så brutal som man kunde vänta sig och på något sätt är det riktigt mysigt att gå och bryta nacken av vakter, sticka in skruvmejslar i folks ögon och allmänt bara smyga runt i skuggorna och ge upphov till odödliga oneliners. Det är enligt mig här Riddick kommer till sin rätt, inte på bioduken. Mycket godkänt och kompetent.
Sedan blir det några timmar med Borderlands och jag lyckas hitta rätt hyggliga medspelare, förutom en dansk som vägrar stänga av sin mikrofon samt tv så vi andra blir tvungna att lyssna på dansk television i ca förtio minuter. ”Håll din keft” dök upp i chattloggen ca 10 ggr. Därefter häller jag i mig smärtstillande och retirerar till sängen och startar om Braid från början men upptäcker att jag kommer ihåg de flesta pusslen och byter kort därefter till Broken Sword 2.

Fredag:
Jag har fortfarande rätt ont och det hela blir inte mycket bättre av att jag hittills bara sovit totalt 7 timmar sammanlagt denna vecka. Mitt allmänna tillstånd och verklighetsuppfattning börjar minst sagt bli grumlig och naggad i kanterna och jag upptäcker mig själv med att ”lagga” när jag gör enklare saker i lägenheten (gå på muggen, äta knäckebröd etc). Jag skriver en mental komihåglapp till mig själv om att ”chilla” ner med de morfinbaserade smärtstillande. Nå väl… Ger mig på Farcry 2 och det hela ser mycket lovande ut. Grafiken är superb och den afrikanska miljöskildringen känns otroligt välgjord komplett med zebror och djungel. Eftersom ”jag är så jävla tuff” så kör jag ju självklart på den hårdaste svårighetsgraden, detta får jag dock bittert äta upp då jag i mitt morfinbaserade och uttröttade tillstånd visar mig helt sakna reflexer och blir konstant ihjälskjuten stup i kvarten (varannan minut) av i princip alla jag träffar på, och om jag inte lyckas få en kula mellan ögonen så svimmar jag dessutom av malaria. Konstaterar ett bittert ”jag tar nog det där någon annan gång” och byter till ett spel som förmodligen är mer i mitt tempo;Rymdsimulatorn X3: The Reunion. Att sväva i rymden lite planlöst har alltid tilltalat mig på något sätt. Detta har inget att göra med Thomas Di Leva utan känns bara allmänt spännande och talar till barnsliga drömmar om att utforska nya världar och känslan av att världen är oändlig och likaså ett mysterium. Ett av mina favoritspel i genren är och kommer alltid vara det enorma Star Control 2 (1992) där man bekantade sig med utomjordingar, upptäckte nya planeter och solsystem, samlade naturresurser som man handlade med på olika planeter och handelsstationer och eventuellt hade en och en annan shootout med sina uppgraderade och pimpade rymdskepp (Star Control 2 finns f.ö. att ladda ner gratis nu). Skitsamma, åter till X3: The Reunion. Kontrollerna funkar inte. Ingen lösning finns på mitt problem på något forum någonstans på hela nätet ens efter ett stort antal googlingar och felsökningar. Installerar om det och testar ett tiotal möjliga lösningar. Det funkar inte. Nada. Ingen rymd för mig. Spelar The Witcher och Borderlands tills jag får besök framåt kvällen som stannar kvar över natten.

Lördag
Har fortfarande sällskap och tittar förundrat på medans hon frenetiskt och envetet städar hela min lägenhet samt diskar och putsar fönster trots att hon inte ens blivit tillfrågad.
-Jag gör det för att jag tycker det är kul! säger hon glatt.
I svår chock och med utmanad verklighetsuppfattning sätter jag mig vid datorn när hon har begett sig. Dagens spel blir:
The Witcher som fortfarande faktiskt är rätt hyggligt.
Cronicles of Riddick: Assault on Dark Athena som även det håller hög fana ju längre in i det man kommer. I Borderlands ger jag mig på det nya DLC-paketet ”The Zombie Island of Doctor Ned” där de flörtar med Left 4 Dead på sitt eget vis. Europa Universalis 3 Dansken ska bort från jordens Y-y-y-ta men de svekfulla norrbaggarna insisterar på att göra uppror hela jäkla tiden vilket är ett extremt störande moment.  Lite Team Fortress 2 då det för tillfället råder krig mellan Demomen och Soldiers. Saknar dock fortfarande reflexer på grund av tunga smärtstillande mediciner.
Framåt kvällen gör det för ont i benet för att sitta upp och jag blir sängliggandes och passar på att spela klart Sam & Max-episoden ”The night of the raving dead” som jag påbörjat vid tidigare tillfälle.

Possibly related posts: (automatically generated)

Skit på er!

Posted by RLS | RLS | fredag 28 maj 2010 20:38

Så trött.. Så trött.. Inte nog med att min lokalkrog ska säljas och förmodligen försämras, datajäveln har till på köpet begått självmord, detta genom att vägra dela ut strömmen till dess inre fysiska enheter vilket har fått som konsekvens att processorn bokstavligen har smält, dessutom snubblade jag på (i) en överkörd igelkott något stort och hjulburet fordon hade förvandlat till en smetig och taggig LP-skiva, antagligen genom att köra över Sonic både en och två gånger vilket fick mig att blicka tillbaka till Genua. Jag konstaterade även att mina pengar är slut, likaså muggpappret och maten. Hejdå till någon form av kretsloppsprocess alltså. Utöver det så är det fucking jävla Mors dag vilket jag anser är ett kommersiellt jävla skämt som spelar på folks skuldkänslor och därmed är förbannat irriterande då omvärlden fylls av en massa dårar som helt plötsligt vill krama sina mammor och inte har tid med något annat (öl), eller så tycker jag bara så på grund utav att jag inte har en mor att gratta, fan vet jag. För övrigt så luktar syrenen skit i år och jag fick just veta att allas vår favoritskurk Dennis Hopper är död.

Jag tänder nu motvilligt ett gravljus från ICA för igelkotten, lokalkrogen, Han som blev skjuten och sedan överkörd ett flertal gånger i Genua, datahelvetet, min mor och Dennis Hopper, men någon jävla psalm sjunger jag inte. Dra åt helvete…

Possibly related posts: (automatically generated)

Spritkulturnatt

Posted by RLS | RLS | måndag 26 april 2010 0:01

I förrgår var det den beryktade kulturnatten. Till en början kände sig undertecknad en smula intresserad då Stockholm stads alla museum och diverse kulturella etablissemang bjöd till och anordnade minst sagt påkostade evenemang. Detta hör ju som sagt till ovanligheterna och ett visst behov av att bevittna så kallad ”kultur” infann sig efter att ha läst programmet för aftonen.
Detta var dock innan jag faktiskt anlände till staden…

Efter att ha anlänt och bevittnat en av ”borgarmyskulturkoftor” fylld medborgarplats började modet att sakta omvandla sig till missmod.  Om detta nu kommer sig av ett tvångssymptom grundat i en ovilja att vara som alla andra eller ett förnuftigt hat för pretentiösa former av kultur låter jag för tillfället bli att spekulera i.

Det tog dock ett tag att komma överens med tanken att inte beblanda sig i den kulturella natten men med lite hjälp av Jägermeister, öl whisky m.m. kan de flesta trösklar överskridas, alternativt bestiga berg. Efter att ett ovisst antal av dessa drycker förtärts kunde jag dock konstatera att även om jag då och då fick vissa anfall av spontanitet och en viss vilja att ändock faktiskt bege mig ut från krogen jag befann mig på för att beblanda mig med den kulturella natten var det vissa element som hindrade dessa idéer att omsättas i praktiken, bland annat tyngdlagen. Även fast vi på kommandot.se ofta har haft en tendens att utmana och tänja på en hel del lagar och regler har vi tyvärr fortfarande inte lyckats bryta mot en av de jävligaste lagarna. Återigen; Tyngdlagen.  Däremot har den hjälpt oss att bryta andra saker, det vill säga; ben i kroppen, men nog om det.

Kort sagt. Blir man för full kan man inte stå upp, kan man inte stå upp kan man dessutom inte gå, kan man inte gå, kan man ej heller gå på kulturnatten.

Ett litet kreativt försök till att vara kulturell gjordes dock i form ut av en skulptur.
Jag kallar verket: ”Ovilja till bättring rättfärdigat med hjälp av uppskattning för spritkultur”



Possibly related posts: (automatically generated)

Vårjävel

Posted by RLS | RLS | torsdag 15 april 2010 4:45

Om inte någon annan får för sig att skriva något djuplodande ber jag härmed om ordet för att förhoppningsvis glömma bort att jag någonsin använt mig av detta medie för att uttrycka mitt eget ytterst välodlade alkoholbaserade rus.

…Lite skäms jag med tanke på att detta är ett forum för negativitet samt kritik, dock är den typ av känsla jag har ej något av det slaget att jag borde ge mig på att uttrycka det här.

Nu gav jag tvärr blanka fan i det. Den som kallar mig ”hippie” är förmodligen även medveten om storleken på den kniv jag ofta bär med mig (för att rensa eventuell fisk jag möjligtvis infångar men aldrig får).  Om vederbörande inte är medveten om nyss sagda gav jag  just denna individ en liten påminnelse  (som jag hoppas ska verka till min fördel i rättsliga fall).

Poängen är att jag hittade en tussilago i förrgår. Denna växt är alltså att beskylla vad gäller mitt sångval och min blygsamma hyllning till årstiden vår. Puss & Kram.

*P.S. Jag skulle gissa på att min promillehalt ligger på ca 2,8 just nu i detta ögonblick.*

När E.T. kom till stan

Posted by RLS | RLS, Utrikesnyheter | torsdag 8 april 2010 0:01

Årets mest lyckade aprilskämt skrevs förmodligen av en journalist på tidningen al-Ghad som bestämt hävdade att utomjordingar landat i närheten av en liten stad i Jordanien.

Borgmästaren i staden bevisade då prov på ett exemplariskt strategiskt tänkande genom att sätta in säkerhetspolis för att ta ett allvarligt snack med E.T. & Co samtidigt som han själv påbörjade planeringsarbetet för att evakuera stadens 13 000 invånare. Många människor i staden var även mycket rädda att bli attackerade av utomjordingarna och många barn gick inte ens till skolan i skräck över att E.T. skulle vara där.

Chefredaktören Moussa Barhoumeh säger att artikeln var ett skämt och ber om ursäkt för allt besvär tidningen orsakat. Det ger dock stadens borgmästare blanka fan i och har stämt tidningen i fråga på allt vad den är värd.

Sensmoral: ”Om man blir ertappad med att sakna några kromosomer är det tillåtet att vara en dålig förlorare, särskilt om man är politiker”.

Det är så förbannat tråkigt att vi inte är så lättlurade i Sverige.

P.S. KNV är för övrigt livrädd för E.T. på riktigt men säg inte att jag har sagt det…

Källor:
http://www.dn.se/blogg/markligheter/2010/04/05/aprilskamt-och-cirklar-i-australien-6888
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6900778.ab
http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article6900778.ab;jsessionid=E6B73D81EEB23CA16CD5D5273B451A2B.mobilb

Hittade även denna sida som listar de 100 bästa Aprilskämten någonsin:

http://www.museumofhoaxes.com/hoax/aprilfool/

Possibly related posts: (automatically generated)

Stilla dagar i skärgården

Posted by RLS | Bildspecial, RLS | tisdag 30 mars 2010 0:01

I tron att vintern äntligen var slut gav undertecknad sig av till en öde ö i Stockholms skärgård för att söka efter underskön natur i vårens tecken. Dock var jag smått influerad av Sture Dahlström så det blev som det blev.


Det hela började mycket lovande då intrycket av kompakt is verkade någorlunda splittrat.

Även gröna fläckar hade börjat titta fram ur snön. I detta fall något odefinierat
svampmossliknande som även hade vissa likheter med Shrek´s öron.

Jag anlände efter en längre båtresa till en liten stuga mitt ute i ingenstans.
Stugan värmdes upp snabbt och inreddes därefter med kvistar och annat skräp.

Därefter packades den medhavda litteraturen upp.

…Och även den medhavda spriten.

Dock klarnade allt en smula efter ett tag och verkligheten smög sig på.
Jag hade uppenbarligen satt på mig en mask gjord av en äggkartong.

Behovet av att styra upp situationen kändes efter denna insikt minst sagt relevant.

Jag beslöt mig för att hämta vatten i brunnen och brygga kaffe.

Kaffet smakade järn då vattnet togs upp från en ytterst järnrik källa i marken.
Vattnet var brunt redan från början.

Efter fikat fick jag ett anfall av elak stadsbo och gav mig på att välta ett oskyldigt träd.


Därefter tornade ett ohyggligt trädvidunder upp sig över mig som
verkade ha vissa åsikter att uttrycka angående mitt beteende.

Vidundret visade sig dock vara relativt lätt att ha att göra med.
Vi blev till och med riktigt goda vänner efter ett tag.


Tillsammans spelade vi upp en stilla teaterföreställning för alla skogens invånare. Stora som små.

När jag efter det kulturella socialiserandet fortsatte min vandring på ön fann jag
till min förvåning ett ställe där bajs, kvistar och barr låg i en salig blandning.

Det visade sig även att jag inte var ensam på denna ö utan att det även
fanns en individ i närheten kapabel till att hantera en motorsåg.

Jag fann en stig av bajs som jag, motorsåghotet till trots beslöt mig för att följa.

Bajsstigen ledde till en mystisk plats och jag började smått ana vilka som var upphovsmän till bajset.

De misstänkta låtsades till en början som om ingenting.

…Tills en av de gav mig onda ögat och jag skyndade mig hastigt därifrån.
Det hela kändes mycket olustigt och skräcken spred sig i form utav kalla kårar och hög puls.

Skogen började därefter att blekna och min inre kompass stötte på kvicksilver. Det började bli kyligt.

Barren verkade även betydligt vassare och av större proportioner än vanligt.

Träden ställde sig hela tiden i vägen i ett uppenbart samlat försök att hindra min framfart.

Jag började få vissa tvivel på hur en skog borde se ut och agera.

Jag beslöt mig därefter att bege mig till kusten men kustjäveln var i princip borta.

Efter ett tag var allting svept i ett vitt dis vart jag än begav mig och isen gjorde sig kusligt närvarande.
Var befann jag mig, var befann sig horisonten och ännu viktigare; Var befann sig våren?

Jag beslöt mig för att slå på  Sveriges Radio i min alldeles för moderna mobiltelefon:

DETTA ÄR DAGENS EKO:
-Den arktiska kyla som under det senaste halvåret har haft Sverige i sitt grepp kommer enligt meteorologerna i USA att fortsätta de närmaste decennierna. Hela landet beräknas inom ett halvår vara täckt av glaciärliknande is. Den arktiska kylan tycks välla upp ur landets inre.

NÄSTA SÄNDNING:

-Den nya istiden tros vara ett lokalt fenomen. Med undantag av några till Sverige gränsande socknar i Norge har inga större förändringar av våra grannländers klimat kunna iaktagas. Enligt Amerikanska myndigheter kommer en femgradig sänkning av hela Nordeuropas temperatur att ske när den Svenska glaciären helt täcker landets yta.
Glaciologer världen över studerar nu den framträngande isen med hjälp av satelliter. Köldcentrum anses ligga i Stockholms kalla hjärta.

NÄSTA SÄNDNING:

-Landets infrastruktur är nu helt utslagen . Endast ett fåtal sjukhus fortsätter verksamheten. Transportväsendet är lamslaget och industrierna har tystnat.

NÄSTA SÄNDNING:

-Samtliga kärnkraftverk kommer inom kort att stängas. Viss risk för strålning föreligger när reaktorerna krossas av inlandsisen.

NÄSTA SÄNDNING:

-Den svenska kronan är från och med idag helt borta från valutamarknaden och kan ej längre växlas till främmande valutor.

NÄSTA SÄNDNING:

-Utsikter från Götaland: Fyrtio grader kallt i Skåne och på Västkusten. På småländska höglandet beräknas nattemperaturen falla till minus femtio grader. Rapporter från övriga landet föreligger ej.

NÄSTA SÄNDNING:

-Omedelbar evakuering av landets befolkning påbörjas idag. Uppsök snarast någon av evakueringsstationerna i ditt distrikt. Ditt bagage bör ej väga mer än högst tjugo kilo. Medtag torrskaffning, varma kläder, mediciner, smycken och andra mindre värdeföremål. Militär och civilförsvar ombesörjer alla transporter.

NÄSTA SÄNDNING:

-Undantagstillstånd råder i hela landet . Krigslagar tillämpas. Våldsverkare kommer omedelbart att ställas inför krigsrätt och avrättas. Barn, sjuka och gamla äger företräde vid evakuering.

NÄSTA SÄNDNING:

-Huvudstadens institutioner är sedan igår stängda. All administration ombesörjes nu från Köpenhamn.

NÄSTA SÄNDNING:

-Konungen som hittills envist vägrat lämna sitt land befinner sig ensam kvar på Kungliga slottet som nu  är infruset i glaciären.

*Radiostiltje*


(Vila i frid Sture Dahlström)

Possibly related posts: (automatically generated)

För att bli/vara en förlorare…

Posted by RLS | RLS, Sagor & Poesi | onsdag 24 mars 2010 1:59

För att vara en förlorare måste man ju som bekant vara med i spelet.

För att inte vilja spela spelet brukar det räcka för somliga att läsa valfri nyhetstidning.

Tyvärr så blir nyhetstidningarna så ofta just spelregler och riktlinjer för de flesta då de ofta anger hur man vinner och hur man förlorar samt beskriver spel som till exempel inte går att vinna.

Dock kan man som vi på Kommandot.se skapa helt egna spelregler som passar våra personligheter och liv en smula bättre.

Dessa regler är i stort sett obefintliga.

Men vi pratar med varandra.

Väldigt mycket…

Oftast över en öl eller sju.

Det tar  en sjuhelvetes massa tid.

Så mycket tid att vi inte ens hinner klättra på karriärstegen.

I dagens nuläge är det bara en av oss sex som har ett fast heltidsjobb.

Fast det är ju klart…

Det är ju något av ett heltidsjobb att göra så lite som möjligt så länge som möjligt.

Så för några som gjort så lite har vi gjort väldans mycket.

Man blir lite sliten ibland.

Men det gör inget.

Det ska ju synas att man har levt.

Så det spelet har vi nog inte förlorat.

Än.


Men satan i gatan om jag inte fick mig en liten släng av svårmodigt, introvert jävla mumintroll.

Det kan vara vårsolen.

Det kan även vara  den nästan helt uppdruckna Coca-Colaflaskan  som till femtio procent var utblandad med Ouzo.

Possibly related posts: (automatically generated)

Nästa sida »
soccerine Wordpress Theme