Posted by KNV | Bildspecial, KNV | onsdag 18 augusti 2010 0:01
Ibland är det rätt glassigt att vara jag, speciellt när det leks UE på arbetstid.
Eller ja, klättra runt i tunnlar kanske inte är rutin, men nog bör man passa på när man får chansen. Trots att utgången för vadarstövlarnas bäst-före-datum bör ha varit någon gång innan kalla kriget, så går det att ha kul på jobbet.
Klagomål på bildkvalitén eller kass klippning hänvisas till Blitzenhumbla. Klagomål på val av musik belönas med kompanistryk.
Posted by DEL | Bildspecial | söndag 20 juni 2010 14:20
Masochism, sexuell läggning uppkallad efter Leopold von Sacher-Masoch. Masochisten erfar sexuell njutning av smärta i ett sammanhang av sexuell dominans. De vanligaste former vari de masochistiska tendenserna framträder är känslor av underlägsenhet, maktlöshet, obetydlighet. En analys av människor som hyser dessa känslor visar att de, hur de än medvetet klagar över dem och vill bli fria från dem, omedvetet drives av någon inre makt att känna sig underlägsna eller obetydliga. Freud anser att masochismen är ett bevis på dödslängtan.
Posted by KNV | Bildspecial | fredag 18 juni 2010 11:55
Dagens svar-på-tal
Ni måste alla ha sett den, det mest idiotiska detta år tror jag bestämt, försvarsmaktens reklam för sig själva. Har du vad som krävs för att ha en åsikt?
Vad är det för jävla fråga?! Det finns många fyndiga svar på det, men den allra bästa hittade jag uppklibbad på spårvagnskuren dit jag åker varje morgon:
Sent i torsdags kväll fick jag ett samtal av det lite ovanligare slaget. Det var döden som ringde och bad om tak över huvudet. Självklart då jag är, om än en aning selektiv, humanist, och så dröjde det inte länge innan en röd järnhäst dundrade in på min gata och ut ramlade fyra för klimatet ej anpassade punkare med famnarna fulla av öl, barnstolar och vattenmelon. Anledningen till den geografiska förskjutningen var såklart den fina, och snart även anrika, traditionen Punk Illegal med tillhörande tältningsäventyr och en nederbörd som inte riktigt gjorde det förstnämnda till en helt lämplig aktivitet.
Men slutet gott, allting gott som det heter i sagorna. 12 timmar senare, efter lite resning (av tält då så klart), fruktstund och en och annan sipp rusdryck så var det dags att i bästa gangsta-hiphop-manér ta sig an en 48 timmar av den bästa musik världen har uppbådat, dödspunk. I sann elitistisk och musikfascistisk anda så känner jag mig då nödgad att reda ut för er alla vad som var bra och vad som var dåligt.
Riistetyt
Mangel från helvetet. Eller Finland. Vissa skulle hävda att det egentligen är samma sak, men onekligen så blir det bra. Inte som fan, men bra. Keepin it oldschool yo!
3 guns n´roses-medlemmar av 5 möjliga.
Texas terri bomb
Ösigt och skramligt brukar vara en vinnande kombination. Inte min favorit alla gånger, men det ar ändå en spelning väl värd att bevittna.
3 one hit wonders av 5 möjliga
Extinction of mankind
Trots fantastiskt bandnamn och höga förväntningar var det ingen höjdare direkt. In crust we trust jaja visst, men när det börjar låta som en traktor tankad på gröt så blir det inte vidare kul. Men det verkade jag å andra sidan vara ganska ensam om att tycka.
1.5 öl för mycket av 5 möjliga
Vicims
Victims må vara världens bästa band, men även de bästa kan ha en dålig dag. Av de hundra miljarder gånger jag har sett dem så var det här definitivt i bottenskiktet. De avslutade i alla fall med att röka av This is the end sjukt bra vilket väl får dra upp betyget ett snäpp.
4 Terror på Elm street av 10 möjliga
Av en slump så råkade jag visst ha kameran på filmläge i fickan så det är helt svart och ljudet är välan sådär, men håll till godo för jag slänger med den. Jag är så snäll.
Doom
När jag sent på natten i stort sett gett upp, kände mig folkskygg och bitter över det mesta så var det nåt som hände. Doom var först i raden av band som kom och räddade en festivalstämning som var på riktigt god väg att gå åt helvete. Crust som det var menat att låta. Gubbar kan tamejfan ibland. Och Police bastards är fortfarande världens bästa vi-hatar-snuten-låt. Nuf said.
9 illaluktande dreadlocks av 10 möjliga
El banda
Helgens stora (och för mig okända) överraskning. Efter några minuters konfundering över vilket jävla språk det egentligen var de snackade (polska blev jag upplyst om) började jag fundera över hur sångerskan kunde röja runt på scenen så pass mycket som hon gjorde med tanke på att hon hade ena benet i gips. Jaja, det har ju inte så mycket med själva spelningen att göra, men fysatan vad bra det var. Alltså, det var ju inte så hårt egentligen (och så är det ju, hårt = macho, macho = bra), men det var sjukt hårt. Eller, lyssna själva istället. Jag tror inte att majoriteten höll med mig riktigt så omdömet kanske var lite sådär
5 nerspydda nitjackor av 6 möjliga
From ashes rise
Ptja, sista bandet, högsta förväntningarna, och hur slutar det? Fantastiskt såklart. Det är lite märkligt att ett band som har typ 8 sjukt jävla idiotbra låtar och resten av materialet lite halvmediokert lyckas med att bara spela bra låtar. Det går inte ihop för mig. Men bara för att inte vara alltför jävla positiv måste jag gnälla lite på att de gjorde nog den fetaste öppning i musikhistorien (överdrifter är alltid skoj) bara för att inte kunna backa det in i det sista. Så ja, antiklimax eller ej, bästa ljudet och bästa spelningen på hela helgen, tveklöst.
10 blottade könsorgan av 11 möjliga
Nog var jag på en och annan spelning till, men nu orkar jag inte mer. Att jag är sämst i världen på att recensera musik gör det hela ju inte bättre
Nu i efterhand känner jag mig en anings mörbultad, paranoid och slö i skallen, så är någon av annan uppfattning så varsågod. Internskämt och annat liknande är ju mest underhållande för de invigda, alltså ska jag inte dra några historier om vad som egentligen hände, men jag vill tacka de fina vänner som gjorde det hela till en helt klart skojsig tillställning, och stort tack till Punk Illegal och Nätverket ingen människa är illegal för beundransvärt arbete och en välarrangerad festival. Edge for life, A.N.A.B (eller hur var det nu…), kasta borgarna i papperskorgarna och allt vad det nu var. Peace Yo!
Bjuder på lite blandade bilder på misären också och hoppas på att ingen känner sig outad. Men tur för dem så villes det inte laddas upp något mer nu… en vacker dag kanske
Posted by JSS | Bildspecial | måndag 24 maj 2010 19:17
Vi är inte alltid skitförbannade och viftar med nävarna i luften på mörka sunkhak eller planerar nidingsdåd sittandes hemma hos varandra med neddragna persienner.
Ibland planerar vi även våra illdåd ute i solen avnjutandes grönskan. I helgen släpade kommandots medlemmar ut sina bleka tatuerade kroppar i solksenet för att hålla picknick. På filt, med rosévin och servetter! Borgeliga är bara förnamnet. Lite senare anordnade vi en grässtråorkester och spelade vackert (hm..) för ett brölloppspar. Kvällen slutade med, i alla fall för JSS del, solsting. Övriga blev antagligen gravt berusade på någon mörk krog.
Det dröjer nog innan vi utsätter oss för direkt solsken igen.
Minst två medlemmar saknas vid fototilfället då den ene hanterar lådkameran och den andra stod hemma och svarvade en plåtburk till sin vegetariska ravioli. Han dök sedermera upp, med raviolin.
