Vad är det som driver människan?
Vad är det som gör att vi om och om igen söker oss till nya platser och tar oss an nya projekt?
Till en början vill jag säga lust, jag vill vila mig mot människans passion och viljan till välmående, men tankens banor, och erkänn att det känns bekant, letar sig allt oftare fram till monotonin, och den kanske alltför närbesläktade idiotin.
Måla för ditt inre öga upp bilden av en mötesplats. En butik, ett torg, eller som för undertecknad i skrivande stund, en tunnelbanevagn.
Se dig omkring. Vem, i havet av människor, vill du prata med?
Det kärlekstrånande paret, Den ensamme som vänder blicken ut genom tunnelbanans fönster trots att färden går igenom en bäcksvart tunnel, Mamman med vagnen som efter flera timmar kanske fått en lugn stund och bara pustar ut, Den äldre damen som till största del kan se livet i backspegeln, eller ger du dig in i smeten av surrande ungdomar, framtidens arbetskraft och framtidens kritiska röster? Mitt val faller denna gång på det sistnämnda.
Viljan och lusten till ömsesidig förståelse mellan mig och dem som framöver skall bära vår stolta nation på sina axlar finner ingen hejd och den driver mig in i diskussioner om nutiden, om framtiden och till viss mån om politik, även om det på den punkten mest är jag som vädrar åsikter i takt med flackande och ifrågasättande ögon. Det enda denna grupp verkar vara intresserad av är dock dagens kommande fest. Vart ska dem vara? Fredriks morsa är tydligen borta igen, men om man var där vet man tydligen vad som hände förra gången, så det verkar totalt uteslutet. Tankarna om framtiden handlar mest om huruvida förrådet hemma är fyllt med Alvedon, Ipren och C-vitamin, eller om mamma nu glömt det igen?
Det är i alla fall vad man skulle kunnat höra om man tog sig tid att lyssna på surret, men precis som jag gör du som den ensamme och vänder blicken ut genom fönstret, noggrant studerande kablarna som förser tunnelbanan med el, och undrar över vad du skulle göra för förändringar om du kom till makten för ett tag.
Tanken bryts av att damen, som troligtvis vid samma tidpunkt sitter tillbakalutad i en soffa efter den senaste arbetsveckan omedveten om att hennes förinspelade meddelande rabblar stationer och anknytningar med glad om än aningen ekande stämma, ropar ut min station och jag reser mig och kliver av, söker mig mot utgången och kommer upp på en gata mitt i ”afterwork”-rusning. För de personer som förärats med lite ålder är dock tillgången till alkohol, och plats att förtära den inte något större problem. Däremot kan de monetära medlen ställa till problem ibland, även om det är något som allt som oftast löser sig.
Vad är det då som driver människan? Är de nya platserna hon besöker geografiskt skiljda av världshav, eller är det endast en liten skillnad på kvarter mellan de ”hak” hon bevistar?
En sak har de nog ändå gemensamt: att bryta monotonin, den ständigt återkommande vardagen som långsamt bryter ner glädjen att finnas, och kanske ett sätt att förtränga och, till och med i vissa fall, förneka det som sker runt om oss.
Är inte du också trött på maktlösheten och känslan av att du hela tiden trampar i cirklar?
K.C.B. kan nu råda bot på monotonin. Genom vårt monopol på försäljningen av det som inom kort kommer att göra revolution på läkemedelsmarknaden hoppas vi att du lugnt, likt ”högtalardamen” på tunnelbanan, kan luta dig tillbaka i soffan och njuta av livet.
