Snor, svett och tårar

Posted by KNV | KNV, Övrigt | söndag 31 januari 2010 2:36

En av förra årets största media-hypar var ju som bekant svininfluensan (vilken förärades en hel del utrymme även här) som lovade oss en efterlängtad befolkningsreducering, framförallt av människor vi alla bör ogilla d.v.s. folk med klena hjärtan och astma. Usch! Nu blev ju inte effekten riktigt som den förväntade, inte ens jag som av naturen är en riktig vekling som annars lyckas drabbas av varenda sjuka som går har haft några symptom som pekar på grisen. Så det blir tyvärr ingen recension på den, men snäll som jag är så kan jag bjuda på en alternativ recension av årets dängare av en helt vanlig förkylning.
Egentligen finns inte så mycket att säga. Jag har de senaste fyra dagarna eller så legat på soffan, kallsvettats med ont i huvud och bihålor samt en överproduktion av snor vilket lett till en ansenlig hög av stelt toapapper på mitt soffbord och ett visst mått av mucofagi (nytt favoritord jag hittade på wikipedia). Risken att dö i sviterna av detta tillstånd bedömer jag som extremt låg, men för den sakens skull så är det ingen dålig sjukdom, hur uttråkad jag är beskrivs inte lämpligen i ord och allt runtomkring mig har tillåtits förfalla. Jag mår skit, ser ut som skit och lever i skit med andra ord. Det är väl precis vad som kan förväntas av en lyckad patogen ska klara av så betyget får bli
4 rullar snorpapper av 5 möjliga. Blir den dödligare till nästa år så kanske den kan knipa högsta betyg.

Possibly related posts: (automatically generated)

Liljevalchs vårsalong

Posted by JSS | Övrigt | fredag 29 januari 2010 1:10

VS_2010_start

JSS har ikväll gästat vernissage på Liljevalchs vårsalong och frotterat med kulturkoftor och diverse lössläppt pack. Förutom att på eget bevåg ha agerat konstkritiker så har Kommandots utsände även studerat människor ingående och hånat dessa så gott det går. En redogörelse för aftonens äventyrligheter kommer här:

Den främsta anledning till mitt besök i Liljevalchs anrika salonger var att min kära vän Frida Farm bjudit dit mig emedan hon ställde ut två av sina fantastiska alster. Förutom Frida var jag även i sällskap av kamrat J och ytterligare en vän till både F och J.

Redan i kapprummet är vi nära att snubbla över den förkrympte Leif ”Paggan” Pagrotsky ( vår förre kulturminister om ni kanske minns? Och en förbaskat bra sådan också), och redan här drar humorn igång. En av damerna i vårt sällskap får syn på en rödmosig pyssling (en bebis även kallat) och utbryter: Gud så liten! Ett utrop som tycks uppfattas som riktat till farbror Pagrotsky som omöjligen kan undgå att höra det. Efter denna kändisspotting känner vi oss manade att söka efter Lena Adelsohn Liljeroth (vår nuvarande kulturminister. Och en betydligt mindre bra sådan) men människan stod ingenstans att finna.

Dock var själva människospanandet en kulturupplevelse i sig och jag önskar att jag hade haft en kamera. eller ännu hellre en människofångarsäck! Ni som läst min recension av Etnografiska museet vet precis vad jag pratar om och hur gärna jag vill ha en sådan tingest. Maken till groteska människor står sällan att finna under ett och samma tak. En av våra favoriter var den ölmagade stekaren som iförd klassisk tangorabatt lommade runt med vidöppen mun och slickade sig konstant om läpparna. Vi väntade bara på att en bofink skulle flyga in och bygga bo i den uppspärrade käften och picka på de sönderblekta tandkronorna. Vidare hade vi till exempel farmödrarna till Eddie och Patsy (ni vet, från brittiska Absolutely Fabolous), två uråldriga stinkade östermalmskator som iförda pälsar och solglasögon släpade sina missformade kroppar runt i lokalen och pekade på allt med sina krokiga och knubbiga tantfingrar. Det fanns hur många såna här dårar som helst. Hade jag bara haft den efterlängtade människofångarsäcken hade jag plockat på mig flera stycken och stoppat dem i terrarium när jag kommit hem.

Sen fanns det ju givetvis några som inte var lika kul utan bara störande. Nämligen alla dessa satans indiepopfjantar. Kissluggarna i damkängor. Pretentiösa, pissnödiga, fånigt klädda och med usel kroppshållning orsakar dessa alltid någon form av klåda i mina knytnävar. Indiesnören som försöker vara svåra tenderar att urholka hela kultursfären. De måste stoppas! Med våld om så krävs. Själklart var där också ett störtlarvigt popband som bräkte ur sig sitt kissnödiga och småborgerliga medelklass-svårmod iförda (vilket var lite roligt) maskeradkläder. Jag tänker inte skriva vad dem heter för jag vägrar ge något som helst reklamutrymme till indiepopare. Dessutom lät det riktigt illa, och det var inte bara på grund av den usla akustiken i lokalen. Tänk er en blandning av Frida Hyvonen och Raymond och Maria. Inte min kopp te överhuvudtaget. Kissluggarna i publiken verkade dock ganska förtjusta.

Konsten då…

Jag måste ge en eloge till juryn i år för dem hade faktiskt lyckatas välja ut många bra verk, dessutom väldigt mycket riktigt måleri. Givetvis fanns där en hel del riktigt skit, eller som vi lite mer välartikulerade och fina människor (jag och Björn Ranelid) säger: feces. Feces kan mycket väl var mitt nya favoritord. Det verkade till och med vara så att man hade samlat ihop det mest fekala alstren och placerat dem i samma rum, vi döpte genast om det till the Room of Rejects. För er som tänker gå dit kan jag nämna att det finns mycket gult i rummet. En annan otroligt obehaglig sak är att alldeles för många konstnärer tycktes lida av någon form av dyrkan gentemot den störste fekalien av alla; nämligen Ernst Billgren, sällan har jag sett så mycket rådjur- och renhuvuden. Illa illa. Men på det stora hela fanns där väldigt mycket bra och intressant konst. Jag tänker inte gå in och säga så mycket om enskilda verk (förutom Fridas då) utan uppmanar er att gå dit och välja ut era favoriter själva, i år är det definitivt värt att hosta upp 80 spänn i inträde och suga på lite kultur från etablerade och oetablerade konstnärer. Speciellt värt är att se fraulein Farms makalösa skäggiga damer.

frida

”In the bush” – Frida Farm

Utställningen: 4 tavlor av 5

Publiken: 3,5 stolpskott av 5

Indiepopbandet: 0 nedkissade och svårmodiga luggar av 5

Possibly related posts: (automatically generated)

KRAV-märkning och Trafficking

Posted by JSS | Gör det själv..., Övrigt | fredag 23 oktober 2009 17:19

Kommandots utsända herrar JSS och DPK har besökt Etnografiska Museet och sökt skaffa sig lite bildning. Dock är inte Stockholms museum särskilt lämpliga platser i det hänseendet. På 90-talet hände nämligen något i museivärlden, den skulle populiseras.

Och viss fan populariserades den. Det finns inte ett museum i Hufvudstaden som inte aspirerar på att vara ett lattjo lajbans center för barn eller något kissnödigt konstgalleri. Är det inte leksaker och överdriven dagispedagogik på informationen man får så kan man ge sig djävulen på att där har gjorts ”konst” av utställningen istället.

Nåväl, vi gjorde ett försök på Etnografiska som faktiskt är ett ganska trevligt museum med sina stulna totems från Afrika och politiskt korrekta beskrivningar av gamla äventyrare som Svenne Hedin och Nordenskiöld. Dessutom brukar dem ha riktigt hyfsade tillfälliga utställningar. Den här gången var det en om Ekologisk hållbarnet och mat kallad Manna som anordnats av Stockholm Resilience Centre. Det var den vi hade gått dit för att se. Visserligen förmedlade den information som varenda satans människa borde få inbankat i huvudet men då jag och DPK redan var insatta i ämnet och utställningen var tämligen pedagogiskt utformad så gick vi vidare och fann en utställning om trafficking istället.

Förvisso var det knappast ny information där heller, men statistik och korniga bilder på bordeller fångar ofta mitt intresse. Särskilt lös det till i ögonen på undertecknad när jag till min lycka fick syn på en Människofångarsäck!

Tänk er en människofångarsäck. En sån måste jag ha.

Trafficking beräknas inbringa (vinst inte omsättning) 51 miljarder svenska kronor varje år till kriminella grupper. Vilket enormt vinstmaskineri! Det vill jag givetvis vara en del av. Dock bär det mig emot att exploatera människor, fråga mig inte varför, men inom mig finns det något som bara säger att det är fel att utnyttja människor för pengar.

Dock går det hela att lösa på följande sätt. Jag inköper mig en människofångarsäck (Gah, Craving), får jag inte tag i en sådan får det bli en skaplig håv. Sen smyger jag runt utanför kontorslandskap eller vid Stureplan och fångar in företagsledare, sadistiska mellanchefer och allsköns andra borgarbrackor. Det blir antagligen enbart män. Vita, 30 – 70 år. inkomst över 40 000 kr/mån. Inte människor således.

Nästa steg innebär att skaffa en kontakt i någon av Moskvas förorter. En skabbig lägenhet, några ryska nynazister som vakter och rulljansen är i gång. Kunderna uppsöker jag bland Moskvas nya oligarker på fina krogar och dylikt. eller varför inte bland ryska industriarbetare! Knegaren Ivan betalar säkert gärna några kopek för att få straffknulla en man som inte bara innehar chefstitel utan också representerar (och säkerligen är en utav dem) de män som betalar färska Euro för att misshandla, knulla och förnedra Ivans dotter Natasja någonstans i en Stockholmsförort som hon kidnappats till två år tidigare.

Låter som pappa har ett nytt jobb på gång…

angela3

Här kommer lite överväldigande och obehaglig statistik.

600 000 till 4 miljoner människor traffickeras i världen varje år. Dock ej enbart för sexuella ändamål. Källa: FN.
85% är kvinnor, 15 % män. Totalt är 50% av dem barn (under 18 år). Källa: FN
500 000 människor säljs till Västeuropa varje år. Majoriteten av dessa utnyttjas för sexuella ändamål. Källa: IOM, International Organization for Migration.
• Mellan 400 och 600 kvinnor och ett okänt antal barn traffickeras årligen till Sverige. Källa: Rikskriminalpolisen.
Kriminella grupper tjänar ca 7 miljarder USD eller drygt 51 miljarder SEK per år i världen på trafficking (inte bara för sexuella ändamål). Källa: FN.

xxx.preview

Ett tips är att gå in och titta på den här sajten.

Summering

Manna-utställningen får 3  KRAV-märken av 5 (den borde varit större)

Traffickingutställning får 4 utnyttjade barn av 5

Etnografiska Museet som helhet får 3 stulna indianmasker av 5

Den KRAV-märkta ölen på museirestaurangen Matmekka får 4 kapsyler av 5

Digitala Uppslagsverk angående Anarkism.

Posted by JSS | Övrigt | tisdag 8 september 2009 16:01

När jag var barn fanns det något som hette Nationalencyklopedin. Det var ett så kallat ”uppslagsverk” bestående av ”böcker”. Har ni hört talas om sådana? Detta var under den mörka ociviliserade tiden innan bredband fanns i var människas hem och man började hämta sin kunskap från Wikipedia.

Nuförtiden har det gått inflation i tvivelaktiga kunskapsbanker eller digitala uppslagsverk. Wikipedia har kommit att sätta standarden för hur dessa ska se ut och vad jag har förstått så har de flesta också direkt rippat Wikipedias design och sökmotor. Att sanningshalterna på dessa sidor (INKLUSIVE Wikipedia) är minst sagt svajigt och tvivelaktigt kan inte nog poängteras, särskilt eftersom gemena man tycks ha börjat betrakta Wikipedia som ”Den Höga Kunskapen Som Alltid Har Rätt Amen”. Nåväl. Jag har idag roat mig med att ta en titt på några olika sidor och då många av dessa sidor till skillnad från Nationalencyklopedin, har en politisk riktning så valde jag ett politiskt ämne som alltid roar eller oroar, Anarkism.

Så här säger Metapedia – uppslagsverket för sinnesslöa:

”Anarkism kallas den åskådning, enligt vilken all statlig och samhällelig ordning måste avskaffas, för att de fullständigt fria och egendomslösa individerna i fritt samarbete skall kunna utveckla sig efter den förnuftiga natur, som människan i grunden anses besitta. Anarkismen är liberalismens yttersta flygel. Den är liksom liberalismen individualistisk men driver denna individualism till sin yttersta spets.” http://sv.metapedia.org/wiki/Anarkism

Psyklopedin – uppslagsverket för oss som inte tar verkligheten på allvar

”Anarki är det sämsta styrelsesättet, bortsett från alla andra system vi prövat.”

~ Winston Churchill om anarki

”Anarki är ett politiskt system där alla för göra som de vill utan att stå för konsekvenserna, förutom om någon annan skulle bli arg och ger igen, helt enkelt det bästa systemet. Anarkister kämpar väldigt hårt för sin sak och spränger väldigt ofta upp saker för att bevisa detta. Exempel på stater med anarkistiskt styre är bl.a. Island och Kiribati” http://psyklopedin.org/wiki/Anarki

Wikipedia – Uppslagsverket för dom som går på vad som helst

”Anarkism (från grekiskans ἀν (utan) + ἄρχειν (att styra) + ισμός (från stammen -ιζειν), ”an archos”, ”utan härskare”, är en politisk riktning med syfte att avskaffa statsmakten, kapitalismen och alla andra hierarkiska och auktoritära strukturer i samhället. Det finns ett flertal olika varianter av anarkism, men det gemensamma målet är ett stats- och klasslöst samhälle. Något förenklat kan man säga att anarkisterna vill organisera samhället horisontellt, inte vertikalt, och med allas jämlika medverkan. Staten, kapitalet och klassamhället ses som hinder som först måste undanröjas med en social revolution för att detta ultrademokratiska samhälle ska kunna realiseras.” http://sv.wikipedia.org/wiki/Anarkism

Susning – uppslagsverket för utdöda

”Anarkismen är en politisk ideologi. Ordet anarkism härstammar från grekiskans an archos vilket betyder ungefär utan härskare, utan herre. Grunden för den anarkistiska ideologin är att människan organiserar sig själv bäst utan hierarkiska institutioner såsom staten, näringslivet och liknande. Anarkismen förkastar exempelvis parlamentarismen.

Anarkister är emot alla former av organiserat förtryck? som t.ex. sexism, kapitalism, rasism, patriarkat, matriarkat, o.s.v.

Vissa anarkister anammar teorin om den såkallade förtrycksamverkan. Alla anarkister anammar inte denna teori, och många har en klar rangordning på vilka av de olika förtrycken som skall räknas som viktigast att bekämpa. Andra menar att de olika förtrycken hör intimt samman och inte kan skiljas åt utan måste motarbetas som klump. Denna gren av anarkismen är kraftigt influerad av postmodernismen.

Anarkismen anses vara en del av den frihetliga socialismen tillsammans med syndikalismen. Anarkisterna är den frihetliga varianten av vänstern precis som liberalerna är den frihetliga varianten av högern.” http://paranormal.se/topic/anarkism.html#428362

New Advent – Uppslagsverk för katolska fanatiker

”Anarchy means an absence of law. Sociologically it is the modern theory which proposes to do away with all existing forms of government and to organize a society which will exercise all its functions without any controlling or directive authority. It assumes as its basis that every man has a natural right to develop all his powers, satisfy all his passions, and respond to all his instincts. It insists that the individual is the best judge of his own capacity; that personal interest, well understood, tends to improve general conditions; that each one recognizes the advantage of justice in economic relations; and that mankind, in the man, is right in what it does. As a human being is a free, intelligent agent, any restraint from without is an invasion of his rights and must be set down as tyranny….  …..The root of all this evil is the apostasy from Christianity, so marked in some countries, and the acceptance, or influence, of atheism. Once given that there is no God, it immediately becomes unjust and impossible for anyone to exact obedience and submission from anyone else. If there is no God, there can be no master…. ….The theory of anarchy is against all reason. Apart from the fact that it runs counter to some of the most cherished instincts of humanity, as, for instance, family life and love of country, it is evident that society without authority could not stand for a moment. Men whose only purpose would be to satisfy all their inclinations are by the very fact on the level of the animal creation. The methods they already employ in the prosecution of their designs show how the animal instincts quickly assert themselves. The only remedy of the disorder is evidently a return to right reason and the practice of religion; and, as a protection for the future, the inculcation of Christian morality in the education of youth.” http://www.newadvent.org/cathen/01452a.htm

Jag tror vi får nöja oss där tills vidare. Det finns ett gäng såna här sidor till, och roligast är ju utan tvekan de politiska och religösa som har på sin agenda att tala om för oss hur det EGENTLIGEN ligger till med saker och ting här i världen. Roa er med att jämföra dom olika artiklarna här ovan, det finns ju ett flertal underbara motsägelser, som t ex påstår ju neo-nassarna på Metapedia att  Anarkismen är ”liberalismens yttersta flygel” medans rollspelarna på Susning/Paranormal placerar anarkism och liberalism i ett motsattsförhållande där den ena symboliserar den extremaste vänstern och den andra den extrema höger. Eller varför inte bara mysa ned sig i Själsmasturbatörernas skräck inför oordning på New Advent? Även om Svenne Banans Wikipedia i det här faller är mest akkurat så måste jag hålla Psyklopedin högst här, eftersom dom kort och koncist slår huvudet på spiken: ….ett politiskt system där alla för göra som de vill utan att stå för konsekvenserna, förutom om någon annan skulle bli arg och ger igen, helt enkelt det bästa systemet

10 A till Psyklopedin av 10 möjliga. De övriga får uppmaningen: Gör om gör rätt!

Internering 4.0

Posted by JSS | Övrigt | tisdag 23 juni 2009 0:19

När en människa utgör ett hot för sin omgivning hamnar han/hon oftast i buren, när en mäniska utgör en fara för sig själv tar man till LPT, Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård. Jag har tillbringat viss tid på psykiatriska instutioner och det kan ibland vara en nästan bekväm upplevelse om man bara lyckas övertyga personalen om att man inte ska ta sig av daga. Det finns uppehållsrum, bibliotek och möjlighet att gå ut och röka, samt ta emot besök. inte helt olikt en ordinär sjukhusvistelse förutom att man är lite mer övervakad. Men, om intagningen på klinik har föregåtts av LPT har man antagligen haft en högst oangemän upplevelse, det hade i alla fall jag på:

St Görans psykiatriska

Rutinerna var inte helt olika dem man underställs vid ett besök i arrest, visitation, fråntagande av tillhörigheter samt oförskämda frågor. Den stora skillnaden var väl mest att läkaren och hans biträde var trevliga och tillmötesgående, samt förskte få bort resterna av pepparspray ur min ögon (jag hade dock senare en viss nytta av pepparspraysresterna skulle det visa sig). Efter att ha blivit strippad på alla tillhörigheter samt fått munderingen utbytt mot en mjukispyjamas var det dags för medicinering och läggdags (jag kom dit ganska sent på kvällen tillsammas med min dejt från Norrmalmspolisen). Dörren till mitt rum var öppen så för att jag skulle kunna släpa mig ut på linoleumgolvet i korridoren för att kunna söka kontakt med de lata individer som hade nattpasset.

Och här kommer nog mitt första allvarliga klagomål, tanken är, speciellt på ett sådant här ställe, att man INTE ska kunna skada sig själv. Men, det satt ett snöre i mjukisbyxorna jag hade tilldelats. En sådan idioti! Givetvis blev jag tvungen att pröva huruvida de hade någon koll på stället. med hjälp av det lilla snöret började jag utforska rummet. En klassisk sjukhussäng, inget mer. De tomma smutsvita väggarna var perfekta för att placera mitt sinnestillstånd i ett tillräcklig deppressivt stadium för att försöka mig på mitt lilla experiment. Det fanns även ett litet angränsade rum med en toalett, dock satt spolknappen ute i korridoren (för att man inte skulle kunna spola ihjäl sig kanske?). Sporrad av den otroligt deprimerande interiören satte jag då igång att undersöka huruvida den utlovade servicen infann sig. Först gick jag ut lite försiktigt och försökte hänga mig i röret till handfatet. Efter tio minuter och en förbannat rosslig andning hade ingen dykt upp för se vad jag hade för mig, detta gjorde mig lite mer framfusig i mitt försök att få valuta för edra skattepengar, och gjorde således ett nytt försök i stålramen till sängen, alltså om någon av latmaskarna skulle gått förbi utanför mitt rum (dörren stod öppen) och bara vridit huvudet hade han/hon sett klart och tydligt hur en av deras gäster stod i begrepp att skapa ett ifrågasättande av deras så stolta rykte om patientsäkerhet. Tio minuter, ingenting. En patient som hade inkommit ledsagad av två poliser efter att ha försökt förekomma naturens gång (läs: ta livet av sig på ett jättehäftigt, blodigt och spektakulärt sätt) lämnas ensam och obevakad i nästan en halvtimme med tillgång till ett snöre. På ett häkte får man mer uppmärksamhet av personalen!

Tillgängligheten:

Tja, ut från korridoren kom man ju inte, och inte in heller skulle det visa sig då en släkting till mig som arbetade på sjukhuset (som skötare) inte fick bli insläppt för att se hur jag mådde. Personalen på nattpasset inskränkte sitt engagemang till att komma och tända cigaretterna åt oss dårar när vi skulle in i rökrummet som låg precis utanför personalrummet. Medicin var de också otroligt snåla med, ”du får vänta tills du har träffar doktorn” varvid jag frågar när detta kan komma att ske ”förhoppningsvis imorgon eller i övermorgon”. Jämförelse, fyllecell blir man utsläppt ur efter högst några timmar, här kunde jag få vara inlåst i upp till två dygn innan förhör (läkarbesök) och bara hysa en förhoppning om att förhörsledaren (läkaren) skulle anse mig frisk nog att släppas eller i alla fall få komma till en öppen avdelning.

Aktiviteter och nöjen:

Förutom sporadiska samtal oss dårar imellan var det enda nöjet rökrummet, den enda lektyr som fanns att tillgå på hela stället var en två år gammal tekniktidning. Någon dansbana fanns inte heller.

Maten:

Här var det ju en himla tur att smaken från en hel burk pepparspray fortfarande fanns i min gom och fyllde min tunga. Maten var förvisso välkokt och de inlagda päronen var verkligen ordentligt inlagda, men kryddningen var obefintlig. Så redan vid lunchen hade jag glömt obehaget av att känna hur mina ögon brann upp och istället prisade de goda polismännens vänlighet att förse mig med privat kryddförråd som gardering mot den usla kosten.

Sammanfattning:

Hellre häkte än detta.

0,5 tvångströjor av 5 möjliga


dandux

Internering 3.0

Posted by DEL | Övrigt | tisdag 23 juni 2009 0:18

Jag har suttit inne. Vilken ”normalt” funtad människa har inte det? Tänk er bara att få spendera en natt eller ett antal nätter i dessa små förvaringsboxar med ståldörr och galler för fönstret, bara det en stor ära. Tänka sig gratis frukost, lunch och middag. Och har du riktig tur kan du till och med få dig ett kvällsmål. Låter härligt va?

Men nu ska vi inte bli alldeles till oss och rusa ut för att försöka få tag i ett av dessa eftertraktade små rum. här kommer presentationen av ytterligare ett ungkarlshotell:

Mariatorgets polisstation

Mat och dryck:

Nog får du allt ditt vatten när du vill vilken tid på dygnet som helst, bara stoppa in din pappersmugg i väggen och trycka på knappen så rinner det rakt ner. Men maten den är sisådär, Om man nu föredrar att äta mat värmd i en mikro så fungerar det nog alldeles utmärkt, dock kan det bli lite enformigt eftersom det är den enda mat du får förutom skorpor, blaskigt te eller kaffe om nu så önskas.

Servicen:

Servicen är inget vidare alls, bara det att du måste be till rösten i högtalaren på dina bara knän om att få gå på toaletten är inte något vidare trevligt. Förvisso finns det en liten avloppsbrunn i varje cell som man kan använda när nöden blir som störst, jag avråder emellertid från att göra nummer två där eftersom du förmodligen inte får det bortstädat under din vistelse. Dock skall jag tacka dom mycket vänliga kvinnliga plitarna som hade sitt nattpass (Tror jag) när jag var gäst, fick en hel bunt med hemmets journal att läsa och fördriva tiden med.

Elkostnader:

Häktet borde vara det stället som slösar mest med all el, bara under ett dygn så tändes det och släcktes (om jag hade tur) oräkneliga gånger. Annars var lampan konstant tänd (för att bryta ner mig så mycket som möjligt antar jag). Så om man skulle ta och räkna ut hur mycket el som svenska häkten och andra institutioner slösar med varje dag så skulle nog miljöbovsstämpeln vara framme illa kvickt.

Sovplats:

Den vackraste knallgula galonmadrass du någonsin sett ackompanjerat med en mörkgul tunn filt prydligt märkt ”tillhör fångvården” Blanda sen in ljusturkosa väggar och benvita galler samt en ljusgrå ståldörr så har du en bejublande osmaklig färgkombo att somna till…

Muck:

När man väl kommer ut från detta statens egna tortyrkammare så kan man lätt känna en känsla av förvirring och hjälplöshet, men misströsta inte. Dessa känslor försvinner efter ett tag då du åter igen träffas av den varma solen i ansiktet och känner den friska stockholmslukten fylla dina lungor.

Som avslut på detta inlägg så citerar jag en reklam som man nu kan se på stan:

If you want a ”royal treatment” then this is not a thing for you

Internering 2.0

Posted by KNV | Övrigt | tisdag 23 juni 2009 0:03

Det kanske första man kommer att tänka på när någon berättar att denne suttit inspärrad på någon statligt ägd anstalt är att denne person måste ju vara en hårdbarkad huligan utan sans och moral med en vilja att skada första bästa människa som kommer i dennes väg. Nu är så inte alltid fallet, det går även att bli inspärrad för att man skadar sig själv eller på annat sätt inte är kapabel nog att ta hand om sitt arma liv. För en förstagångs-dåre kan det kännas lite nervöst att först bekanta sig med den svenska psykvården, men skulle det vara så att du hamnar på psykavdelningen på Rosenlunds sjukhus kommer här en liten snabbguide.

Färgkombinationer:

Nu är mitt minne av vistelsen här inte det allra bästa, men om jag får dra till med en kvalificerad gissning så skulle jag vilja påstå att det genomgående färgtemat är starkt upplyst kliniskt vitt. Förutom rökrummet vars väggar och tak med åren av nikotin fått en vackert grå-gul färg.

Service:
Inte ens ett lyxhotell på Rivieran kan uppbåda sådan service! Personalen följer till och med in när du ska duscha för att se till att du får ut så mycket som möjligt av din vistelse. Och så många 5000-bitars pussel du hinner lägga, med motiv av allt från Engelska båtfyllda kanaler till blomstrande alptoppar. Det enda märkliga är väl att man kan tänka sig att det ska finnas psykiatriker på ett sådant ställe, men någon sådan såg jag inte röken av. I alla fall inte under de veckor jag var på besök.

Maten:
Även här har jag bara svaga minne av hur det var med den saken, men jag tvivlar på att det var någon höjdare. Skulle kanske fungera som snabb bukfylla efter en heldag på stadens gator, men då går du troligtvis någon annanstans för näringspåfyllnad.

Sovplatser:
Visserligen är väl sjukhussängarna någorlunda bekväma och sängkläderna mer nytvättade än vad man kanske normalt är van vid, men det kan ibland vara svårt att dela rum med tre andra människor. Speciellt om de tre andra människorna är totala tokdårar som allt annat vill än att sova. Eller att deras rumskamrater ska få göra det.

Muck:
Det är lätt att känna sig lite vilsen när man återigen blir utsläppt i friheten efter att under en tid inte ens ha behövt bestämma läggdags själv. Då är det tur att de skickar med en konsum-kasse med blandade lättare bensodiazepiner för att återanpassningen ska gå lite lättare. Synd bara att de missar all form av uppföljning.

Slutsats:
Trots den utomordentliga servicen så blir betyget 0 tvångströjor av 3 möjliga. Sämre ställe är svårt att hitta, åtminstone om du tänkt dig att få ut någonting mer än övning i toffelhasande. En god vän rekommenderade däremot Sahlgrenska sjukhusets motsvarighet, så om rösterna i ditt huvud blir alltför svåra att bortse ifrån så ta tåget ner till regniga västkusten och mys in dig där istället.

Epilog:
Då denna händelse fick mig att om möjligt ännu mer hata det mesta så gjorde jag som jag alltid har gjort i liknande situationer, söp ner mig och fick en minneslucka på nästan ett halvår. Sen tog jag mig i kragen och skaffade mig ett jobb. Det enda som grämer mig lite är att jag slängde den nästan oöppnade påsen med statligt subventionerat knark, det hade jag kunnat göra mig en smärre förmögenhet på.

Internering 1.5

Posted by RLS | Övrigt | tisdag 23 juni 2009 0:02

I och med att JSS har angett sina synpunkter på Sollentuna Häkte blir jag ju manad att göra detsamma. Undertecknad spenderade elva timmar på detta ungkarlshotell en gång för länge, länge, länge sedan.

Det där med färgkombinationer: Vad jag kan minnas så var det även då den mossgröna färgen som dominerade men dock en orange (inte heller detta en estetiskt färgkombination) galonmaddrass som stank utav urin och hade flera odefinierbara fläckar i alla regnbågens kulörer. Undertecknad förstod snabbt att sova inte skulle komma på tal och ifall det inte att undvika; i sådana fall på golvet.

Angående servicen: Personalen var lågmäld och intetsägande, varken trevlig eller otrevlig. Ett minus i kanten var att man ibland efter att ha ringt på sin personliga ”rumsbetjäningsknapp” fick vänta uppåt en kvart, vilket är några minuter för länge ifall man verkligen behöver uppvakta WC. Utöver det så verkade det smått omöjligt att få gå ut och röka eller att få en filt till den svinkalla cellen trots att man bad på ett undergivet och trevligt sätt (på sina bara knän).

Men trots dessa skavanker vill jag till sist påpeka att den utmärkta frukosten gottgjorde allt. Den bestog då av:
3 st äkta svenska skorpor
1 pkt apelsinmarmelad
1 pkt smör
1 kopp rykande hett vatten
1 earlgrey tepåse
1 sockerbit
1 litet pkt mjölk

När man kommer ut i friheten så är man:
Skittrött, pissluktande, förfrusen och precis alldeles lagom mätt.

2,5 av 3 bågfilar

Internering 1.0

Posted by JSS | Övrigt | tisdag 23 juni 2009 0:01

De flesta sunda människor stöter för eller senare nån gång i livet på lagens långa arm när dess näve är knuten och får tillbringa minst några timmar under arrest. inget konstigt med det, inget att skämmas för heller. Vissa uppfattar det som en ovärdig eller till och med obehaglig behandling, andra ser det som något ofrånkomligt.

Vissa av oss ser det till och med som en möjlighet till vila i lugn och ro och eventuellt gratis frukost.

Vi hade tänkt oss att ha en liten artikelserie där vi i bästa Lonely planet-stil tipsar om vilka häkten, arrestlokaler och psykavdelningar (om man skulle bli LPT:ad) man ska undvika och vilka som förtjänar en extra guldstjärna. Vi går ut lite lugnt med en klassisk förortare:

Sollentuna häkte

Det första man noterar när man stängs in i cellen är den fruktansvärda mossgröna färgen på väggarna. Vidare kan tilläggas att i åtminstone den cell eder utsände fick tilldelad var belysningen via fönstret minst sagt undermålig. Den obligatoriska galonmadrassen luktade emellertid rent men färgen! Hujedamej den var blå. Det skar sig något bedrövligt mot väggarna. Och inte blev metamerin bättre av kriminalvårdens gula filt (som det tog åtminstone femton minuter av bankande och skikande att få utverkad). För en känslig konstnärssjäl var det en plåga att tvingas åse de hemska färgerna i kombination. Dock var den obligatoriska låga celltemperaturen på förväntad nivå.
Vad gäller service och bemötande så ska väl till sollentunapolisens heder sägas att det är oftast relativt lugna och trevliga anställda (givetvis förutsatt att man själv är lugn och trevlig). jag hade förvisso turen då (det är åtminstone två år sedan) att enbart bemötas av äldre och lite mer sofistikerad personal, det finns säkert unga hetssporrar även där. Dock så uteblev frukost. Väckning i ottan och ett vänligt men bestämt adjö.

2 av 3 kofötter

Tilläggas bör att Kriminalvården just nu har lejt in Skanska för att bygga ett nytt häkte och frivårdslokaler vid rättscentrum i Sollentuna med 240 celler som ska stå klart under år 2010. Undrar hur många av herrarna på bygget som vid något tillfälle senare i livet kommer att få återse cellerna de byggt? Hoppas bara inte man målar dom gröna igen..

Flyktmedel

Posted by KNV | Övrigt | måndag 22 juni 2009 23:58

I egenskap av beskyddare av samhällets svaga, eller helt enkelt för att man gillar att jävlas med ordningsmakten, är en snabb reträtt något man bör känna till då både poliser, ordningsvakter och en och annan adrenalinstinn vardagshjälte kan komma att bli ute efter att med nävarna förklara innebörden av Svea rikes lag. För en kroniskt lagbrytande auktoritetshatare kan detta bli en livsnödvändig guide.

Publika färdmedel

Även om användandet av kollektivtrafik bör uppmuntras av miljöskäl, är det i detta sammanhang ett totalt värdelöst sätt att ta sig fram på. På rymmen efter väluträttat arbete så är det inte positivt att trängas med barnvagnar och rollatorfascister. Att komma en halvtimme sen till upphämtningsplats är ofta dumt, och framförallt så har snuten inga problem med att kunna få en kollektivtrafikschaufför att stanna för razzia närhelst de vill. 0 kofötter av 5

Bil

I filmerna det klassiska flyktmedlet. Vad man även kan se i filmerna är de oändliga biljakterna. Jag menar, vart fan ska du ta vägen som snutbilen inte kan ta sig? Och tyvärr så är ju en av få saker polisen faktiskt är bra på att räsa fort som ögat med bilen. Nej, så länge du inte sitter i en transformer som på ett ögonblick kan förvandlas till en helikopter så är det nog vettigt att hitta på nåt annat. 2 kofötter av 5

Cykel

En cykel är snabb, bryr sig inte om kortare trappor + att du får en fast rumpa. Nackdelen är ju att man måste anstränga sig. Har man inte fysik som en fransk alp-cyklist så ska nog cykeln lämnas hemma om du inte har nära till vännen du gömmer dig hos. Ännu en sak att tänka på är ju att en olåst cykel blir snattad på mindre än en sekund, och att pilla med ett cykellås medan sirenljudet fort kommer närmare är ingen drömsituation. 3 kofötter av 5 (tilläggas kan ju att lasermannen, känd från tv-serien, använde cykeln till både bankrån och mordförsök)

Motorcykel

Är ju som namnet antyder en som en korsning av en bil och en cykel, med respektive fördelar. Den enda, och tungt övervägande, nackdelen är att man med en sådan penisförlängare känner sig utomordentligt fånig. Vilken seriös kriminell skulle på allvar vilja förknippas med en motorcykel? 0 eller 4 kofötter av 5

Till fots

Om du på allvar tror att du ska hinna iväg med påknutna löparskor så kan du tro helt rätt. Inga nycklar, lås eller strejkande motorer. Tyvärr så får man ju planera med kortare flyktsträcka, men vilken batongsvingare skulle tro att fjollan i löpartajts och reflexväst skulle vara en våldsam kriminell? Ingen, och om du skulle ha oturen att åka fast kan din taniga löparkropp bygga på sig några kilon i fängelsets gym så det är win-win. Det blir 3 kofossingar av 5.

buster_running_from_cops1242406401

soccerine Wordpress Theme