Vi har ju hittils varit lite småsnåla med gästskribenter, trots att detta tidigare utlovats . Men nu kära läsare det är dags för en ändring på den fronten.

Först ut är vår kamrat Carlos Vega som har snickrat ihop en äventyrlig saga som kommer gå i följetong här. Ämnet är terrorism, men med fantasifull återkoppling till historien. Vega påminner oss här om de mekanismer som ligger bakom romantiseringen av så kallade terrorister och fihetskämpar. DE flesta av oss läste äventyrsromaner som barn och drömde om att själva slåss tillsammans med fiktiva vikingar som Röde Orm eller svartmuskiga pirater som Svartskägg. Dessa sagor och äventyr har till viss del format och påverkat de flesta av oss, även de som hävdar att de blivit vuxna. För även om du är en trettiofemårig tjänsteman som jobbar på bank eller AD på någon flashig designbyrå och stryker dina slipsar varje morgon, så är jag tämligen säker på att du fortfarande då och då dagdrömmer om låta skägget växa vilt, mönstra på en skonare i Karibien, bälga i dig rom, vifta med kroksabel och vråla: Argh! på bästa pirat-maneér. Att få strunta i alla normer och konventioner och bara leva rövare.

Jag överlämnar ordet till Kamrat Vega.

Med Otrevliga hälsningar // JSS

Terrorism – Framtidens romantiska hjältesaga?

Terrorism är ett hett och brännande stoff i modern nutidshistoria. Stormakter och sammansvurna länder gör gemensam kraftansträngning för att stoppa detta gissel.  Backar vi tiden inte alltför långt ses angreppet på USA:s territorium som själva upprinnelsen till klappjakten på tänkta terrorister och löst hopfogade enklaver. Fenomenet är ingalunda historiskt okänt. Uppstickargrupper/stater som bryter mot vedertagna normer eller överenskomna mellanrättsliga/statsrättsliga konventioner och traktater politiska, ekonomiska respektive religiösa måste oskadliggöras och utplånas. Under 1900-talets senare hälft bestiger grupperingar såsom Baader-Meinhof, Röda brigaderna och ETA den europeiska arenan. Ett nytt kapitel påbörjas. Begreppet ”terrorgruppering” ingår snart i den mediala rubriksättningen. Terrorismen får en självständig valör innebärande väpnad kamp mot nationellt förtryck.

Sålunda bör följande text tagen ur historiskt perspektiv läsas med förståelse att kombattanterna är hämtade ur skilda århundraden med det gemensamma att de under sin livstid och sin epok utgjorde uppstickargrupperingar utan sammanboende ordning som bröt mot vedertagna normer för att rättfärdiga sin sak, sitt syfte. Dess historiska ytterligheter har bevarats, omkonstruerats och romantiserats genom tidens gång och ses idag som uttryck för den starka okuvliga viljan och en hjälte- och frihetsdyrkan. Filmindustri och litterär prosa har gång efter annan skapat en schablon av vad vi idag skulle benämna terrorism. Vi ser fenomenet återföddas varje gång mänskligt livsutrymme blir kringskuret trångt och statsmakters tryck hårdnar.

• Varför Olav Skötekonung, Sven Tveskägg och Kapten Svartskägg?
• Självutnämnda kungar/ledare sprungna ur sin tid vars motiv/syfte var att utvidga befintligt territorium.
• Hur då?
• Genom införskaffande av ekonomiska medel för att förverkliga detta syfte samt att samla manskap/styrkor och ryktbarhet inom egna territoriet såväl som avlägsna geografiska domäner genom att vinna erkännande för sitt maktherravälde. Det vill säga ett slags autonomt fungerande ordning.

Inledning

Den svenskfödde Anders Ali Reza Rahimi, en andra generationens invandrare, låg i sin cell vid det ökända interneringslägret på Kuba och funderade över livet i allmänhet och i synnerhet sin egen privata del. Tankarna kretsade kring det egna tämligen nya valet av religion. Den tidigare Känslan att tillhöra något större än att vara invandrare i andra led var i avtagande. Uppväxten i Stockholmsförorten och de tidigare kamraterna bytes snabbt ut efter en språkresa till England. Kontakten med de nya bröderna och djupet av samhörighet, den gemensamma religiösa ideologin berikade livet från att ha varit en oväsentlighet till en ny innebörd.  Religionsstudierna bringade klarhet efter klarhet. Allt var på något sätt den enda och rätta vägen att vandra framåt. Föräldrarna och uppväxtkamraterna var oftast förpassade till korta sekundsnabba tankeslingor men ibland kom stråk av saknad och förlust när han tänkte på föräldrarna, speciellt saknaden efter modern kunde få honom att uppleva en svidande smärta bakom ögonlocken. När det var som svårast ägnade han sig åt hågkomster från pojkårens böcker om vikingar och pirater. Böcker som då ägnats stor tid och legat till grund för många av de lekar som han och kamraterna sysselsatt sig med under ibland flera veckor. Speciella teman om krig och ledarskap, vinst och förlust utgjorde grundplåten i lekarna. Olika strategier planlades, antecknades och de reguljära slagen utkämpades slaviskt efter den egenkomponerade regelboken. Ofta figurerade han själv som ledarens närmsta man, han som såg till att saker blev ordentlig gjorda och att reglerna följdes till punkt och pricka.

Plötsligt hade han somnat. I drömmen ser han klart och tydligt en ensam båt, en knarr. Två män sitter sida vid sida. Anders Ali tvingar sig att fokusera på männens ansikten och så med ens slungas han in i drömvärldens labyrint. Nu ser han männens ansikten klart och tydligt, han sitter själv i knarren.

Första kapitlet

Drömmen

Femte dagen utan vind. Seglet hänger slakt. Havets yta häver sig sakta, värmen är sövande. De tre männen i båten stirrar med tomma blickar mot horisonten.

Sven – Aldrig trodde jag om mig själv att önska vatten att dricka.

Olav – Vi har heller aldrig suttit i en knarr på kav lugnt hav.

Ett dovt knappt skönjbart vibrato fortplantar sig plötsligt genom vattnet. Knarrens bog vibrerar svagt. Vattenytan krusas, hundratals små virvlar omgärdar båten som plötsligt börjar kränga våldsamt från sida till sida. Vattenvirvlarna sluter sig samman till en jättelik kokande kittel. Knarrens tiljor skär mot varandra. Ett skarpt ylande dån som från tusen vindar rycker båten kraftigt bakåt. Männen tumlar om varandra.

Plötsligt är allt stilla. Olav är den som först kommer till sans, tystnaden avbryts av röster på främmande mål. Någon greppar hans axel hårt. Fram ur dimman tornar ett stort svart skägg, glimmande öronguld blixtrar i ljusreflexerna från havet. Bakom mannen skymtar det största skepp som Olav sett, en svart vimpel med ett emblem föreställande ett skelett med ett hjärta och ett timglas i vardera handen kränger i vinden på en av masterna. Den storskäggige vräker upp Olav över relingen och håller hans huvud under vattnet en god stund. Olavs lungor är sprickfärdiga när han slängs upp på knarrens durk. Avsevärt mycket redigare förstår han nu vad mannen säger. Mannens andedräkt bär spår efter gammal avslagen konsumtion av rom. Sven börjar slänga med huvudet av och an samtidigt som han mumlar osammanhängande om öl och villiga kvinnor med must och kraft uti livet.

Olav – Du slänger med mig som om jag vore ett slaktsvin. Jag är en stor kung hemmavid med dryga sju dussinet skepp under mig.

Teach – Det må så vara men tycker du att du är hemma nu? Förresten vad jag ser kan det inte vara mycket till skepp som du skryter om. Kallar du denna flatbottnade skuta för ett skepp?

Den storskäggige skrattar hest. Sven börjar röra sig på båtens botten, hans skäggflätor täcker större delen av ansiktet. Den svartskäggige rycker tag om Svens skägg och snurrar det om sin handlov och rycker upp Sven på fötter. Sven stönar.

Teach – Du har ett lika praktfullt skägg som jag. Är du också kung hemmavid?

Sven – Ja, jag och min far Harald hör till dem som gärna tar danagäld därifrån du kommer vad jag kan höra på ditt sätt att tala. Just nu så talar du med kung Sven Tveskägg.

Teach – Själv talar du med kapten Svartskägg, handelsman i dessa farvatten och tillika  köpman i ond bråd död. Namnet är annars Edvard Teach bördig från Hennes majestäts England närmare bestämt Bristol. Så du hör till dem som har tagit danagäld säger du, men då befinner dig i fel århundrade. Men skall man döma efter kläderna så ser ni ut som stackare och inte kungar.

Svens ansikte börjar så sakteliga ändra färg. Skägget ömmar efter den hårda behandlingen. Handen stryker sakta över munskägget. Mannen som står framför honom är storväxt, bredbröstad och van att bestämma. Med en fingervisning från Teach börjar manskapet att söka igenom knarrens bordläggning. Fyra rikt dekorerade ekkistor kommer i dagen. Svartskägg studerar kistorna omsorgsfullt, stryker med handen över en av kistorna samtidigt som han mumlar. Med ett snabbt svärdshugg krossar han locket på den största kistan, böjer sig ned och famlade med händerna i innanmätet. Teach rätar på ryggen och skådar ned i ekkistan. Händerna greppar girigt om mynt och kedjor.

Teach – Det var som fan. Mynt, guld och silver. Kyrksilver, relikskrin och rikt ornamenterade svärdsfästen med filigran inlägg av guld. Kungar sa ni. Detta är en skatt som får kungar att gråta av glädje och våndas av oro och vaka nattetid. Ni är härmed mina gäster givetvis mot riklig gäld. Välkommen ombord på Karibiens stolthet, slagskeppet Queen Annes Revenge, havets fasa. Mitt kungarike.

Teach kastar sitt huvud skrattande bakåt. ”Guld!” vrålar han. ”Guld”. Sakta vänder han sig mot Olav och Sven. Tittar var och en djupt i ögonen, han vänder sig slutligen mot Sven.

Teach – Du säger att du tagit danagäld. Då är du viking från Danmark. Jag är en smula bevandrad i historien. Mynten är engelska och tillika från kung Rådlös tid. Idel gamla minnen från fädernejorden.

Sven – Där har du rätt, detta är från kung Ethelred den villrådiges skattkammare och tillika en ringa del av vad vi kallar danagäld. Jag ämnar åter dit och ta tronen från den enfaldige.

Teach – Om inte jag missminner mig så kommer du att lyckas med detta men din seger blir kortvarig. Den enfaldige kommer åter.

Svartskägg iakttar männen bak halvslutna ögon, särskilt ägnar han uppmärksamhet åt kläder och detaljer som den grova sömnaden och det ålderdomliga snittet. Skäggen granskas och skägget på den mannen som kallar sig Sven synas noga, det är besynnerligt delat i två flätor sammanvirrade med gul metalltråd. Armringarna på männens överarmar är vad han kan bedöma smida av gediget och solitt guld vars vikt han endast kan fantisera kring kanske ett pund var och ett. Under tunikorna skymtades grönsvarta tatueringar på bröst och mage. Dessa män var vana att leda manskap. Svärden är av yppersta kvalitet om än gjorda efter ålderdomligt smide, tunga men effektiva i närstrid.

Manskapet larmar och sjunger. Många är intresserade av nordmännen från knarren. Den gladlynte Olav skrattar och berättar dråpligt svinaktiga historier om kvinnfolk och tidigare gjorda erövringar, Svartskägg lyssnar förstrött till en av berättelserna om en resa mot nordost där man mött isbjörn och ett konstigt sneddögt folkslag vars kvinnor varit så fula att de varit svåra att skilja från männen i mörkret. Den tidigare stillsamma brisen förbyttes snabbt till förlig vind. Skeppet kränger mjukt från sida till sida. Ett muller sjunker och stiger i fjärran. Svartskägg kupar handen över ögonen och följer havets linje. Vid horisonten skymtar flertalet svarta punkter. Svartskägg vrålar –”Sätt segel!”.

Fortsättning följer…