Så här i kravalltider, det är ju trots allt 30:e november idag, så går man ur huse för att leka på gatorna. Alla vill vara med och kasta stenar, pinnar eller brinnande molotovcocktails. Ingen är för stor eller för lite för dessa lekar (se bara på David och Goliath).
Ett extra roligt faromoment är ju också farbror blå, vars batonger man söker undvika och plexisköldar spräcka. Nu är det så att finns en uppsjö med projektiler att välja på, och eftersom svensken av sed är ganska bekväm och ovillig till att välja (lättmjölk eller mellanmjölk är sen starkt bidragande ångestfaktor) så tänkte vi här på KCB underlätta lite genom att recensera ett antal olika objekt och väga dess för och nackdelar.
Stenar: Vanliga jävla gråstenar plockade ute i naturen. Lämpligast är sådana som passar väl i handen och väger drygt två hekto. Fördelen är dess ringa vikt och att det är lätt att ta med sig många, i exempelvis en kasse. Nackdelen är att dom inte gör så mycket skada om man inte träffar rätt. Men trots allt, ett trevligt allroundvapen. 3 bomber av 5.
Tegel och gatstenar: I händelse av lämpligt väder så går dessa att få tag på, när det är tö som idag blir det genast mycket svårare (om man inte frostar av frysen vill säga). Fördelen är att ammunitionen finns överallt omkring en på gatan. Nackdelen är att dessa gör ringa eller ingen skada, i form av is (med grusinnehåll) kan dom i bästa fall orsaka blåmärken. Passar bäst på skolgården. 1 bomb av 5.
Tegel och gatstenar: En klassiker. Den sanne kravallromantikern drömmer våta drömmar om dessa projektiler (och molotovcocktails). Fördelarna är att dessa på grund av sin form och tyngd orsakar omfattande skador på den stackare som står i vägen för dess bana. Nackdelarna är att det i ralitet är lite svårare att komma över dessa dyrgripar, att under brinnande upplopp ställa sig och bryta upp refugen är ett styvt arbete som kräver verktyg. Får man dock möjlighet att komma över en sådan raritet bör man inte försnilla chansen. 4 bomber av 5.
Molotovcocktail: Ursprungligen ett antitankvapen framtaget av den fattiga (men ståndaktiga) finska armén under vinterkriget och döptes efter den ryske utrikesministern. Det finns en uppsjö varianter, men den klassiska är helt sonika en butelj fylld med bensin ech en tygtrasa nedkörd i halsen. Tänd på, kasta, och voilá, ett inferno. Fördelarna är oändliga, och det kaos som skapas av dess effekt bör inte underskattas. Nackdelarna är det krävs förberedelser och är således inte ett vapen för den spontane. Dessutom blir det krångligt att bära med sig många. Dock är du beredd på att skapa ett brinnande inferno som kan komma att kosta människoliv (se även Tips och Trix: hur man gör sig av med ett lik) så är detta sannerligen ett vapen att föredra. Gärna i kombination med någon av ovan nämda. 4 bomber av 5.
Dvärgar: Kast med liten dvärg är något av en nationalsport i Australien och det är inte svårt att förstå varför. Förutom att dom är lustiga så är dvärgar både vilda och ondsinta och kan väl beväpnade ställa till med stor skada. Lämpligaste är att man förser en dvärg med alkohol, köksknivar och dynamit, sätter på honom en hjälm och hivar in vildingen i ett folkhav. Detta kräver dock en viss styrka då en fullvuxen dvärg kan väga bortåt fyrtio kilo, så detta äro icke en aktivitet för den med klent byggd fysionomi. Fördelar: det kaos och förvirring en berusad dvärg med köksknivar och dynamit orsakar är bortom en sansad människas begreppsvärld. Krigets galenskap kan bara till fullo förstås av dom arma själar som genomlidit dess helvete. Nackdelare: inga kända. 5 bomber av 5.
