The Walking Dead
The Walking dead nr. 1 – 76
utgiven av Image Comics
Jag är nyfrälst. Detta av något i vår tid så fruktansvärt uttjatat som zombies. Efter att nu ha läst nummer 1 till 76 av Robert Kirkman och Charlie Adlards pågående samt prisbelönta serie ”The Walking Dead” kan jag blott konstatera att det är något av det bästa jag läst sedan ”Preacher” och ”Y – The Last Man”.
Ni vet storyn redan. Plötsligt går världen under och befolkas av smittbärande människoätande zombies. Det är dock de hjärnätande gullegosingarna som står i fokus utan hur människor samarbetar och klarar sig tillsammans under svåra omständigheter. Det har gjort otaliga gånger förut men sällan så väl. Det bör dock nämnas att huvudpersonen och landsbygdpolisen Rick vaknar upp på ett sjukhus efter att ha legat i koma en längre tid . Detta mest som en oskyldig liten flört med filmen 28 dagar senare.
Jag upptäckte denna serie genom att ha läst Garth Ennis zombieserie ”Crossed” som på vissa internetforum jämfördes som en sämre version av just ”The Walking Dead”, vilket jag faktiskt är beredd att hålla med om. Ennis är förvisso en hyfsad historieberättare som ofta behandlar relationer mellan människor men allt för ofta faller han dock offer för sin strävan efter att äckla samt hans frekvent återkommande allt för stereotypiska macho-ideal. Kirkmans berättarstil grundar sig däremot karaktärernas utveckling och trots att världen är befolkad av zombies är det människornas känslor och agerande gentemot varandra som helt och hållet står i fokus.
Andra jämförelser som bitvis kan göras är med TV-serien ”Jericho” (Om den hade varit genomgående bra och inte så förbannat amerikansk), nya versionen av ”Dawn of the Dead”, filmerna ”The Road” och ”Children of men”och så klart mästerverk som tidigare nämnda serier ”Preacher” och ”Y – The Last Man”.
Det bör dock även nämnas att författaren inte daltar med sina huvudpersoner utan det är en ordentlig åtgång på dessa som stundtals brutalt offras och råkar ut för diverse öden både oväntat och ofta. Detta gör serien olidligt spännande då man måste fortsätta läsningen snarast för att se hur det går för de man personer man faktiskt har fäst sig vid. Det kan också nämnas att undertecknad inte kunde lägga ifrån mig serien utan sträckläste dessa ca 1672 sidor på ett dygn utan att lyckas med att åstadkomma så mycket annat än att kissa och koka kaffe.
Serien är dock i början lite trevande och hittar inte riktigt formen förrän ungefär vid nummer 6, Detta är dock helt förståeligt då manusförfattaren Kirkman i princip aldrig har gjort något så seriöst tidigare i sin karriär, dock är han väldigt öppen om det i sina läsarspalter och tar även råd från läsare och erkänner vissa berättartekniska misstag. Ett exempel är att han beskriver det som att människorna faktiskt har tappat tideräkningen ett år efter zombievirusets utbrott, detta ber han dock läsarna om förlåtelse för då han erkänner att de flesta klockors batterier faktiskt håller längre än så. I övrigt finns det i princip inga misstag att reta upp sig på och serien håller en jämn och otroligt hög nivå. Även tecknaren Charlie Adlard känns lite trevande de första numren men håller därefter även han en mycket hög nivå på tecknandet och kan jämnföras med proffs som exempelvis Steve Dillon.
Denna serie kommer jag garanterat att läsa till sitt slut. Rita snabbare för helvete!
9,7 brains av 10 brains – Den ultimata zombieberättelsen.
Serien har blivit så hyllad att den även har adapterats till TV-serie, vilket ej ofta händer seriösa serier av denna typ, denna har dock inte undertecknad sett och ska därför ej heller uttala sig om.
