Jag skippar sit-upsen ett tag.

Posted by DPK | DPK | lördag 28 augusti 2010 16:21

Jag kommer ändå erhålla fullgod fysisk träning av magmuskulaturen.

Idag efter mitt arbetspass softade jag iväg till den där speciella affären där man kan köpa lycka på flaska. Och döm av min förvåning när jag på vägen rände in i en tvättäkta Sverigedemokrat, utan att bli vare sig våldsam eller oförskämd.
Jag stålsatte mitt sinne för att klämma aset på lite svar.

Smygnasse: Hej, känner du till Sverigedemokraternas politik?

DPK: Tja, lite grann kanske.

Smygnasse: Du kanske redan har bestämt dig hur du ska rösta i valet?

DPK: Jo, det har jag nog…

Smygnasse: Här kan du få lite information om vad vi vill ändra på om vi kommer in i riksdagen (han lassar på mig nått informationsblad som jag låtsasläser i 20 sekunder)

DPK: Men det är en sak jag inte förstår…. vad har ni för politisk ideologi?

Smygnasse: Vi värnar Sverige och den svenska kulturen!

DPK: Men det är väl inte en politisk ideologi, och vad är Sverige och svensk kultur, egentligen?

Smygnassen förstår att jag kanske inte är lika puckad som jag glatt gav intryck av i början av samtalet och svarar: Du kanske inte är mottaglig för vårt budskap?

DPK: Jag är mottaglig för alla politiskt förankrade argument, men detta är ju nys och nonsens…

Smygnassen skruvar på sig och ångrar sin bilförsäljar-approach och mumlar: Jävla kommunist…

DPK: Å sieg heil på dig med….

Kommandot – SD: 1- 0

Possibly related posts: (automatically generated)

Eremiten prt. 3

Posted by RLS | RLS | fredag 27 augusti 2010 5:57

Av en händelse har undertecknad blivit kvarlämnad alena med två katter på en näst intill öde ö i Stockholms skärgård. Detta var i viss mån frivilligt då det är mer intressant att vara pank på en obefolkad ö än i en förort och framförallt slipper man förortens infödingar. Det finns dessutom helt klart bättre föda att inhämta gratis än den som erbjuds i civilisationen. Jämför härmed nyfångad abborre och potatis direkt från potatislandet med det man kan hitta i papperskorgar i centrum och överkörda igelkottar eller snattade burkar med vita bönor från ICA. Valet står sig som ett någorlunda enkelt sådant. Härmed börjar min dagbok i sann Robinson Crusoe-anda.

Fortsättning följer härmed från Eremiten prt. 2

Vinden ligger på från nått håll. Min inre kompass är trasig. Det skulle kunna vara torsdag eller måndag. Jag har spindelväv i skägget och jag misstänker att det har börjat växa mossa i mitt hår då det kliar något infernaliskt.

Det kryper i mina drömmar, likaså i verkligheten. Jag har tappat räkningen på hur många fästingar jag har tagit bort. Katterna kommer dragandes med nya i deras pälsar varje dag. Ibland är de stora som blåbär och om man klämmer de så exploderar de och man får blod överallt. Det låter lite som när man klämmer på sån där luftbubbleplast ni vet. Ett kraftigt ”poff” som är på gränsen till ett ”pang” om vi nu ska vara lite onomatopoetiska.

Jag har under en tid bekymrat mig en aning över mina katters psyke då en av de stolt sprang runt med ett infångat löv i käften under en längre tid. När jag försökte ta lövet ifrån den så fräste den bara hotfullt. Härom dagen blev dock undertecknad betydligt lugnad då en av katterna stolt kom och väckte mig genom att lägga en halvflådd skogsmus på min kudde. Katten spann stolt och sökte min uppmuntran samt bekräftande över nedlagt byte. Givetvis fick den ordentligt med klappar då en sådan bedrift inte bör underskattas. Efter att ha städat lite senare på dagen upptäckte jag dock att det inte var kattens första mord på långa vägar. Fem stycken före detta gnagare kunde städas fram och samlas upp under mattor och soffor med mera. Dagen därpå väcktes jag av ett skrik av fasa från en nästintill skalperad näbbmus utan öron. Det hela såg så bizarrt ut att jag blev tvungen att filma den med min Ipod medan den sakta plågades till döds av vilddjuren.

Ensamheten har uppenbarligen påverkat mig mer än jag trodde var möjligt. Vissa tvångstankar jag haft i min ungdom har nu återvänt. Det tog flera år av terapi att förtränga dessa men till ingen nytta. Antagligen var det det överjästa baginbox-vinet i kombination med för mycket biblisk läsning som fick dessa tvångssyndrom att återvända. Låt mig förklara. Jag satt stilla och fiskade på bryggan i viken då jag fick ett ordentligt bottennapp. Draget satt fast som om det var gjutet. Jag bestämde mig då för att gå och hämta det. Det var där någonstans min tankekedja gick sönder. Man kan inte gå på vatten. Jag blev blöt. Dock fick jag på något underligt vis loss draget. Kläderna hängdes därefter på tork. Även vissa infall av att klätta längst upp i toppen på tallar har infunnit sig trots att jag är nära trettio år gammal.

Jag kan även konstatera att det är en förbannad tur att jag inte äger ett gevär då jag skulle få vissa drag av ”Runar”. Rådjuren har en tendens att stå utanför mitt köksfönster och bröla framåt kvällen.

Nu börjar även mina resurser att ta slut.  Slutet är nära. Ragnaroek.Fortsättning följer inom kort.

Possibly related posts: (automatically generated)

Det så kallade flowet har infunnit sig

Posted by KNV | KNV, Musik & Konserter | tisdag 24 augusti 2010 0:01

Punk, lagom (!) mycket öl och en ovanligt nöjd KNV. Vad har hänt?

Livet alltså… En enda stor hög med skit. Illaluktande, kladdigt och med färgtoner som för tankarna till 1940-talets Tyskland. Fördelaktligen upplevt ensam, sittandes ner i en för ändamålet anpassade fekalieinrättning, tummandes i en gammal sönderläst Galago eller liknande lektyr, vårdandes hemorrojderna. Vi tvångsmatas som bekant dagligen med skit, låter det passera hela systemet med strupe, magsäck, blodomlopp, njurar, lever, tarmar, för att slutligen spola ner avskrädet i det avlopp vi kallar samhället och låtsas som att det aldrig har existerat. Jävla skit-skit.

Men vänta nu, håll i hästarna och backa bandet! Jag var ju nästan glad ju…

Har ni någonsin stannat upp, stirrat ner i toastolen och verkligen betraktat resultatet av det oundvikliga? Mitt i högen av skit kan man ibland, likt majskorn, upptäcka små ljusglimtar i ett liv som då och då rinner på ganska så bra. Flowet. Da flow. Flytningarna. Flowet med stort F!

Men vadan denna plötsliga munterhet? Har jag plötsligt tröttnat på att vältra mig i självömkan och fiska sympatier från de stackare som råkat bli utsatta av min självcentrering? Kort sagt, ja.

Men flowet var det ja. Och punk. Och en och annan öl. Som av en händelse strax efterföljande KCB av saker som är bäst i världen. Punkkarnevalen gjorde i helgen sveriges alla crustnackar lyckligare än små barn på julafton, ett arrangemang som jag tyvärr var tvungen att avstå ifrån (jävla jobb). Trodde jag. Men vad kom emellan? Flowet for helvede! Jobbstart uppskjuten!

Detta besked ställde ju dock vissa saker på ända. Hur fan skulle jag ta mig ut på obygden 60 mil bort med ett varsel på mindre än ett halvt dygn?  Hur skulle jag betala för inträde? Ja hurfan tror ni? Flowet fixade in mig på en sista plats på bussresan som gud glömde (senare omdöpt till discharter, fan, inte ens punxen i göteborg kan undvika ordlekar…) som ordnade transport i stort sett dörr till dörr. Sweet ass motherfucker som fan ju! Biljett bytte jag till mig i utbyte mot kökstjänst hos folkkökens okrönte mästare Automat. Om möjligt ännu mer sweet ass, med undantag att jag högaktningsfullt härmed lovar att aldrig någonsin mer i mitt liv hacka en chili. Arbetsmoralen bidrog även med att min nuförtiden alltmer stegrande alkoholkonsumtion faktiskt fick hållas i schack en aning och spelningarna faktiskt både bevittnades, dokumenterades och blev ihågkomna. Med andra ord, första ölen dracks klockan åtta på kvällen istället för klockan åtta på morgonen. Bra skit, det där att inte vara aprak jämt. Men så kommer vi till det där med musiken då, vilket ändå är vad som används som ursäkt för att under några dagar vid liknande sammanhang dricka en himla massa sprit och undvika allt vad dusch och klädbyte heter…

Ja, det finns inte mycket att orda om. Fyhelvete vilken grym festival de lyckats ordna till. Vad de kan, punxsen. Jag är bara glad att de är anarkister och inte KDUare, för då hade tamejfan hela svenska folket närvarat vid gudstjänsten var-jävla-eviga söndag. Allt var asabra, det går inte att formulera det på annat sätt.

Banden får 100 kollektiva och välförtjänta nitar av 100 möjliga

Ödmjukt vill jag också be Extinction of Mankind om ursäkt för min sågning av deras framträdande på Punk Illegal, för det kan ha varit bästa spelningen på hela Punkkarnevalen. Eller om det var Wolfbrigade? Eller Misantropic? Eller Beyond Pink? Eller? Eller? Eller?

Det enda jag sörjer lite är att jag missade Desperat och var tvungen att höra dem på håll. Chili-jävlar…

Ja, det är väl bara att njuta av KNVs DIY-version av live-DVDn. För fler videos, gå för fan in och prenumerera på min eminenta tub-kanal så slipper ni missa de nyaste klippen av sveriges mest flowiga kameraman. http://www.youtube.com/user/dodskniven

Och ja, det var ett hot.

Possibly related posts: (automatically generated)

Denna vecka…

Posted by DPK | Aktioner, DPK | måndag 23 augusti 2010 13:58

… ska jag stryka runt bland valstugorna och:

Fråga en Sverigedemokrat vad en ”svensk” är.

Fråga en Kristdemokrat hur många gudar det finns med hänvisning till det första av guds bud.

Fråga en Folkpartist om denne blir kåt av krig, eller vad som är meningen med krigshetsandet och NATO-suget.

Fråga en Moderat om denne någonsin har varit tvungen att byta om till arbetskläder för att arbeta. Annars kan de gott hålla käften om att de är ett arbetarparti.

Fråga en Socialdemokrat om Mona Sahlin har hållhakar på alla partimedlemmar, eftersom hon troligtvis sänker sossarna i valet i egenskap av partiledare.

Fråga en Centerpartist om hur de kan kalla sig miljövänliga liberaler, när det är bönder och skogsbrukare som försurat våra skogar, marker och sjöar.

Fråga en Vänsterpartist hur denne tänkt sig att proletäriatets diktatur skulle utformas i Sverige efter revolutionen.

Fråga en Miljöpartist om det inte är jobbigt att ha kroniska blåsor i röven av allt cyklande, för inte kan de väl nyttja oljedrivna fordon eller kärnkraftsdrivna tåg.

Fråga en Piratpartist om denne ens kan stava till fördelningspolitik.

Och slutligen ska jag jaga rätt på Fredrick Federley och fråga om det är han eller hans alterego, Ursula, som kandiderar till Riksdagen. Schizofreni torde ju inte vara en bra egenskap (om än väldans spännande) för en riksdagsledamot.

Possibly related posts: (automatically generated)

Eremiten prt. 2

Posted by RLS | RLS | fredag 20 augusti 2010 0:01

Av en händelse har undertecknad blivit kvarlämnad alena med två katter på en näst intill öde ö i Stockholms skärgård. Detta var i viss mån frivilligt då det är mer intressant att vara pank på en obefolkad ö än i en förort och framförallt slipper man förortens infödingar. Det finns dessutom helt klart bättre föda att inhämta gratis än den som erbjuds i civilisationen. Jämför härmed nyfångad abborre och potatis direkt från potatislandet med det man kan hitta i papperskorgar i centrum och överkörda igelkottar eller snattade burkar med vita bönor från ICA. Valet står sig som ett någorlunda enkelt sådant. Detta är min dagbok i sann Robinson Crusoe-anda. Eller inte alls…

Fortsättning följer härmed från Eremiten prt. 1

Färden fram och tillbaka uppskattades till att ha tagit ca 5 timmar. Detta på grund av ett stormande hav, spöregn, åska och en trasig propeller. Jag överlevde. Detta faktum är jag någorlunda förvissad om. Att jag sedan är genomblöt och numera helt pank är bara en del av det man ibland måste genomlida för ett sexpack Pripps blå 3,5:or, kaffe, cigaretter och potatischips. Dock inser jag nu att jag glömde införskaffa toalettpapper. Hädanefter får jag använda mig kaffefilter i stället, därefter löv.

Lite senare efter att ha torkat en smula har jag även förvandlats från belevad och huslig eremit till ylande och vilt taktstampande folkölsfyllo som mer eller mindre våldtar gamla klassiker ur ett antal gamla Vispop-böcker från slutet av sjuttiotalet med en ostämd och halvtrasig gitarr. Sällan har Fritiof Anderssons Paradmarsch låtit så dekadent, The Times Are A-Changing, så nasal och The Universal Soldier så överjävligt falsk. Till och med mina katter disrespektar mig till den milda graden att de går och lägger sig under huset.

När jag vid ett förvirrat tillfälle ställer mig framför spegeln upptäcker jag även att dessa två veckor i vildmarken har satt sina spår och att vissa drag av sjukdomstillståndet ”Hippie” har börjat infinna sig. Ett halsband av röda och gula indianpärlor har smugit sig runt min hals, ett läderarmband med aztekiska symboler runt min handled och i mitt hår återfinnes både blåbärsris och granbarr. Allt detta är givetvis krönt av ilsket röda myggbett från topp till tå. Jag avslutar kvällen med att titta på Lars Von Trier´s Antichrist i ett tappert försök att frälsa min arma själ.

Vaknar dagen därpå efter en lång och välgörande sömn (endast störd ut av en grävling som beslutat sig för att gammal linssoppa är hans nya favoritmat) och beslutar mig för att börja plugga, öppnar första redovisningsuppgiften och upptäcker till mitt förtret att den behandlar etiska frågor runt judendomen varpå jag genast blir väldigt sugen att bygga vidare på min mur istället.

Ingen mur blev dock av, utan istället blev ca hundratjugo sidor lästa om Toran, Talmud, Halaka, En Sof, etik m.m. Kan dock erkänna att det hela inte var så otroligt upphetsande, faktiskt så till den milda grad att jag tog mig för att diska en tredagarsdisk mitt i läsningen. Kan efter detta konstatera att judarna tar nog med största säkerhet förstapriset för att ha den rörigaste och mest tjafsiga historien av alla världsreligioner.

När jag skulle hämta mina tvättade strumpor som har hängt på tork i några dagar satt det en fet och slö spindel och softade på en av dessa. Jag flejmade kräket med min zippo och tänkte inte mer på det. Dock märkte jag när jag drog på mig strumpan att det kröp osedvanligt mycket på foten. Det visade sig att spindeln hade barn… I min strumpa… Cirka tjugo stycken. Jävla natur. Så fort man vänder ryggen till… Har även dödat tre fästingar idag. Tror jag ska döda lite fisk till middag också. Eller grävlingen om han får för sig att rota igenom mina soppåsar på altanen inatt igen…

Ingen fiskjävel trots att fanskapen hoppat konstant i viken i över en timma. Dock var det väldigt behagligt att sitta på bryggan och dricka en kall folköl i stillheten. Med risk att låta som en skönliterär pajas jag aldrig kommer nämna vid namn ”Tystnaden var så tyst att man nästan kunde smaka på den”. Nåväl… Jag får helt enkelt återgå till Tora och Talmud samt den hårda politiska verkligheten i mellersta östern som hindrar genomförandet av de etiska tankarna bakom Berit Shalom… Stor jävla suck…

Talmud fick mig att att nästan somna varpå jag gick ut och byggde en sängbotten från scratch av diverse plankor jag hade liggandes, detta enbart för att slippa läsa mer om judendom idag. Nu är folkölen slut också. Imorgon MÅSTE jag skriva färdigt mitt arbete…

Fortsättning följer eventuellt (om jag inte har skjutit hufvudet av mig)…

Possibly related posts: (automatically generated)

Bevara Sverige Svenskt

Posted by KNV | Analyser, KNV | torsdag 19 augusti 2010 0:01

Ja fyfan, om alla bara kunde hålla sig på sin plats, vilken fantastisk värld vi skulle kunna ha.

Vad är syftet med gränser, avspärrningar och murar? Att hålla folk borta, utanför, utestängda,  ja exakt så.

Varför? För att personerna innanför ska slippa umgås med människor med andra tankar, åsikter, kulturer, ja exakt så.

Vill jag umgås med oliktänkande, behöva utsättas för galna världsåskådningar, diskutera värdelös musik? Varför skulle jag vilja det?

Nej, riv inte murarna, bygg för helvete fler! Jag tar det som ett hån mot mitt intellekt att behöva dela med mig av min tid, mitt utrymme, de få infall av kreativitet jag kan uppleva, med någon som inte ser längre än vad deras ynkliga näsa  kan räcka.

Vad har jag gemensamt med 6 799 999 000 av de 6 800 000 000 människor som befolkar denna planet? Vad är det för några? Tycker jag ens om dem?

Det är liberaler, det är hippies, det är människor som lyssnar på kent och det är kreationister. Det är idioter i största allmänhet, det är sådana som tror på konsumtion, det är folk som slavar för att kunna upprätthålla konsumtionen, det är människor som tror att geografiskt ursprung på något sätt skulle sammanföra individer inom detsamma och det är spärrvakter.

Exakt vilket meningsfullt utbyte skulle jag kunna ha med dessa människor? Vad har vi gemensamt? Ingenting. Varför skulle jag vilja släppa dem in på livet? Varför ska jag behöva prata med någon som förnekar livets meningslöshet?

Låt murarna torna upp sig, låt dem resa sig så högt att all kontakt och möjlighet till kommunikation mellan två individer omöjliggörs, låt våra intellekt förbli obesudlade av andras menlösa pladder och egoistiska baktankar. Låt oss alla kunna bygga en totalt privat, isolerad sfär, där vi helt slipper bli influerade av de skrämmande och främmande tankar som orsakar konflikter och krig. Låt oss kunna känna oss trygga.

Det enda som är synd är bara att det är så fantastiskt roligt att irritera sin omgivning, en svår uppgift om man råkar vara muromgärdad. Nej, det blir nog ingen bra sverigedemokrat av mig trots allt, jag finner alltför stort nöje i att häckla alla som inte är och tycker som jag. Däremot, som punkare och anarkist, finns det ju bara en regel som slaviskt måste följas, och det är att alltid avsluta en rörig och poänglös utläggning med ett skitsystem-citat, så passande nog får det väl bli ”Maktens murar rasar”. Så att jag kan fortsätta plåga min omgivning vill säga.

Men vad har egentligen mainstream mot rödhåriga?

M.I.A, Born Free from ROMAIN-GAVRAS on Vimeo.

Possibly related posts: (automatically generated)

Med KNV på jobbet

Posted by KNV | Bildspecial, KNV | onsdag 18 augusti 2010 0:01

Ibland är det rätt glassigt att vara jag, speciellt när det leks UE på arbetstid.

Eller ja, klättra runt i tunnlar kanske inte är rutin, men nog bör man passa på när man får chansen. Trots att utgången för vadarstövlarnas bäst-före-datum bör ha varit någon gång innan kalla kriget, så går det att ha kul på jobbet.

Klagomål på bildkvalitén eller kass klippning hänvisas till Blitzenhumbla. Klagomål på val av musik belönas med kompanistryk.

Possibly related posts: (automatically generated)

Eremiten prt. 1

Posted by RLS | RLS | tisdag 17 augusti 2010 14:04

Av en händelse har undertecknad blivit kvarlämnad alena med två katter på en näst intill öde ö i Stockholms skärgård. Detta var i viss mån frivilligt då det är mer intressant att vara pank på en obefolkad ö än i en förort och framförallt slipper man förortens infödingar. Det finns dessutom helt klart bättre föda att inhämta gratis än den som erbjuds i civilisationen. Jämför härmed nyfångad abborre och potatis direkt från potatislandet med det man kan hitta i papperskorgar i centrum och överkörda igelkottar eller snattade burkar med vita bönor från ICA. Valet står sig som ett någorlunda enkelt sådant. Härmed börjar min dagbok i sann Robinson Crusoe-anda.

Vinden ligger på från öst. En disig och färglös himmel hänger tungt över Stockholms skärgård. Den medför ett budskap om att hösten är i antågande med stormsteg. En och en annan sneseglande segelbåt kan fortfarande beskådas ute på fjärden då vissa människor kan komma att ha svårt att återvända till civilisationen efter att ha skitit i skogen en längre period. Detta till trots att industrisemestern må vara slut.

Hej kära dagbok. Undertecknad har inte sovit utan har istället sysselsatt sig med att läsa om Mutaziliter, bygga en trappa, tittat på Jim Jarmusch´s Stranger Than Paradise, spelat gitarr, fraktat ca femtio stenar uppför ett berg med en skottkärra, klippt bort sly utanför stugan, rökt två paket L&M, druckit 7 koppar kaffe, lyssnat på P3 dokumentär ”Ubåtshotet” (Tack KNV), byggt en mur av tidigare nämnda stenar utan att riktigt vara helt säker på varför (det kan ha något att göra med dokumentären och att vinden ligger på från öst) samt velat fram och tillbaka angående hur jag egentligen bör förhålla mig till riksdagsvalet och den så kallade ”rätten att rösta”. Jag har i skrivande stund tre stycken djävlar på axeln av olika karaktär och åsikt när det kommer till att rösta. En av djävlarna förklarar lugnt och snällt att ”Du får faktiskt acceptera att det bara är dessa partier du har att välja på och du bidrar till samhället genom att välja det minst usla alternativet av dessa, alltså bör du gå och rösta även om du inte tycker just exakt som de du röstar på”. Djävul nummer två viskar hotfullt något i stil med ”Om du faktiskt röstar är det detsamma som att godta hur detta samhälle ser ut och därmed underkastar du dig också dess lagar och regler samt accepterar deras existens och bla bla bla bla” samt diverse anklagelser och variationer på ordet livegen m.m.. Den tredje djävulen klappar djävul nummer två uppmuntrande på axeln eftersom han är en lat djävel som helst vill ligga hemma bakfull och sova hela dagen, äta pizza och glo på Twin Peaks istället för att gå ut och göra något så tråkigt som att rösta. Det ser mörkt ut för Sverige.

Dagen därpå vaknar jag klockan nio på morgonen av ett högt missljud som hörs utifrån havet. Jag kan som bäst beskriva det hela genom att likna det vid ljudet från en enorm flaska någon blåser i eller ett flygplan som idkar älskog med en didgerido (Hur det nu stavas). Det återkommer dessutom regelbundet och får mig att tänka på allt från UFO:n till krigslarm men även i min nyvakna hjärna låter det hela lite väl otänkbart. Om någon läsare däremot har en aning om vad som orsakade ljudet får den gärna avslöja detta för mig. Efter en lönlös vandring på öns dimmiga uddar med kikare idogt spanandes ut mot havet beslutade jag mig efter ett tag att åter gå och lägga mig igen, denna gång med öronproppar. Efter två timmars sömn beslutar jag mig att återvända till dagen och dess göromål. Ljudet är nu borta. En fet fästing kryper sakta längs min arm. Jag greppar närliggande tändare och sätter eld på kräket och den förvandlas till aska tillsammans med håren på min högra arm. Det luktar bränt kött. Jag är hungrig. Kaffet börjar tryta, likaså cigaretterna. Jag skrapar fram runt trehundra kronor i tjugolappar och förbereder min resa över stormigt hav till närliggande ö med handel. Det stormar ganska kraftigt ute på fjärden och bensinmängden i tanken är på gränsen att den räcker så om jag inte hör av mig igen vet ni varför.

Fortsättning följer (eventuellt)…

Possibly related posts: (automatically generated)

Dagens ord. Vad är motsatsen till förälskelse?

Posted by KNV | KNV, Sagor & Poesi | onsdag 11 augusti 2010 21:19

Var finns Fredrik Lindström när man för en gångs skull behöver karln?

Föreställ dig detta scenario; du sitter och dricker en kaffe latte med dina vänner på något trendigt och barnvänligt café och diskuterar jeansmodeller, är ute och går med din systembolagskasse fylld av starköl x-strong, står och gnäller över ditt hjärndöda jobb eller vadhelst du nu kan relatera till, och detta vardagsmirakel, vi ändå måste få kalla det, sker, när du plötsligt träffar en människa du inte hatar. Och inte bara inte hatar, denna människa är så fantastisk att du inträder det psykostillstånd pöbeln gillar att kalla förälskelse. Detta tillstånd som får dig att helt irrationellt beundra allt vad denna människa gör, säger, inte säger, det pirrar i hela kroppen när ni råkar nudda varandra, du blir glad bara av att tänka på denne, allt, ja allt!, som den här människan någonsin har gjort är det bästa och smartaste du har hört. Detta upplever jag just nu – fast tvärtom.

Jag råkar för tillfället vara tvungen att stå ut med en människa vars enda mening (om ni ursäktar uttrycket) med livet måste vara att få varenda cell i hela KNVs kropp att vilja begå kollektivt självmord och att explodera i ren självbevarelsedrift.

Vi kan kalla henne för Kräktecken. Kräktecken skapar dessa helt irrationella känslor hos mig som är exakt motsatsen till de som drabbar en förälskad. Det finns många människor jag bara föraktar, hatar, stör mig på, önskar livet ur, ser ner på etcetera, men aldrig tidigare har det varit så påtagligt som nu.

Missförstå mig inte nu, men idioter finns det ju gott om. Kräktecken är knappt en idiot ens, trots det så väller känslan av fruktan och skam fram som en dusch av ångande galla så fort jag ser henne framför mig, hör hennes nervösa skratt. Hon skapar livsångest på ett sätt som jag inser är helt galet. Precis som en nyförälskad inte kan vara utan sin älskade kan jag inte komma långt bort nog från fröken Kräktecken. Allt hon säger, allt hon gör, alla hennes små egenskaper, får mig att vilja släppa allt och bara fly så långt jag bara kan, och hennes blotta närvaro får mig att helst av allt sätta en kula i först hennes, sedan min egna, tinning, bara för att få ett slut på lidandet. Som att av barmhärtighet ha ihjäl ett trafikskadat rådjur.

Post-förälskelsen, det vill säga kärlek, har ju en motsats i och med hatet. Men hatet har ju även det ett pre-stadie,  alltså det jag upplever nu. Så vad kallas egentligen det, perioden när avskyn för någon är så intensiv att den överskrider all vett och sans? Perioden innan det mer lättförståeliga hatet infinner sig? Ge mig ETT bra ord, och jag lovar på mina egna ofödda barn att aldrig någonsin använda uttrycket ”kärlek” igen.

Possibly related posts: (automatically generated)

Sverige fungerar fortfarande fint

Posted by JSS | Gör det själv..., JSS, Tips & Tricks | söndag 8 augusti 2010 14:57

You gotta love svensk byråkrati:

Om man är folkbokförd utan adress  (dvs hemlös, bostadslös) och sen skaffar sig en så stöter man på vissa lustigheter i den svenska byråkratin. 

Man kan till exempel inte adressändra eftersom man måste uppge sin folkbokföringsadress (som alla papper måste skickas till) som måste vara på en bostadsadress, vilket man givetvis inte har om man är folkbokförd utan adress. Således kan du inte bli folkbokförd, skaffa nytt körkort eller ha en smidig postgång gentemot högskoleverket, få information från tingsrätten, beställa personbevis (för att skaffa legitimation av något slag så man i alla fall kan besöka skatteverket och försöka få de grå herrarna och damerna att förstå att man faktiskt är i behov av post för att kunna behålla sitt boende, betala räkningar osv) eller vad fan du nu behöver för att vara en fungerande enhet i den stora nedkissade sandlådan som är samhället Sverige. Alltså vara så som normen och samhället föreskriver att man ska vara. Om du en gång fallit mellan stolarna är du inte välkommen att sätta dig igen, du får stå brevid och titta på när alla andra fortsätter leka ”Hela havet stormar”.

Men du är givetvis välkommen att söka socialbidrag, interneras, tas om hand, skuldsättas (för att räkningarna inte kommer fram) och avnjuta alla de andra förmånerna hos det Svenska sociala skyddsnätet (eller vad som är kvar av det).

Fascinerande är dock att skattedeklarationen alltid lyckas hitta fram till en av någon märklig anledning.
Fantastiska Svedala. Stäm upp i sång:  Du gamla du fria, du sanslösa nord…

Possibly related posts: (automatically generated)

Nästa sida »
soccerine Wordpress Theme