Angående: Det fria ordet

Fenomenet bloggar är ett av de viktigaste skälen till att yttrandefriheten borde inskränkas rejält.

Orsaken härvid är delvis av estetisk natur: vissa kan inte och bör inte skriva, men förstår det inte riktigt själva, men har ändå möjlighet därtill ity avsaknad av effektiv kvalitetsgallring på internet samt det faktum att vem som helst uppenbarligen har rätt att nyttja det offentliga rummet till att sprida sin egen avföring och blotta sig. Detta dessutom med smileys, felaktig satsbyggnad och utropstecken.

Givetvis äger var och en sin fulla rätt att inneha vilken typ av åsikter som helst, baserade på hur lösa grunder som helst. Men det betyder inte att man äger rätt att framföra dem hur som helst, det betyder heller inte att man äger rätt att besudla andra människors estetiska sinne med eljest vulgära uttrycksformer. Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Yttrandefrihet åsyftar INTE till att var och en kan vräka ur sig vad som helst eller säga precis vad han/hon tycker.

Tryckfriheten och yttrandefriheten har som syfte att säkerställa den demokratiska processen på så sätt att information (läs: som har relevans för samhället) ska kunna spridas och i offentlighet (dvs media) kunna diskuteras och debatteras. Om fler människor kunde ställa sig själva frågan “vad har detta för relevans”, innan de agerar sina egna publicister, så skulle vi nog ha ett betydligt behagligare och seriösare debattklimat i det här landet.Det tråkigaste är ju att framtidens samhällsmedborgare får sig till livs det mesta av sin samhällsinformation via källor som just den här. Kvaliteten hos Sveriges cirka 2000 pappersblaskor må vara undermålig, men de har inte lika stor spridning som bloggarna och de har allt som oftast både ansvarig utgivare och korrekturläsare.

Allt jävla skräpbloggande (som exempelvis det här du nu läser), OCH alla jävla skittidningar urvattnar bara det offentliga rummet. Att försöka få sig relevant information till livs i dagens offentlighet är ungefär som att stå framför en gödselspridare och försöka fånga guldkorn därur med tänderna. Och det värsta är att bonden som sprider skiten inte ser det som skit, utan för honom själv är det guld då det träffar åkern så att hans säd kan växa i skiten.

Men skit är det likafullt, oavsett hur bonden personligen värderar det.

Jag önskar att jag kunde säga: ni vet vilka ni är, men det kan jag ju inte inte eftersom ni inte vet.

//JSS

This entry was posted in Angående... and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>