Sur gubbe angående eventuell debatt kring Pippi Långstrump, chokladbollar och kort minne

Jaha, Pippi lätt redigerad (två minimala och obetydliga skitsaker som inte ändrar historien ett skvatt har tagits bort). Då kan vi antagligen vänta oss massiv debatt-anstorming av typen: “Rör inte mina negerkungar och kines-imitationer” och “Astrid Lingdren var smygnazist”.

Med hänvisning till mitt allmänt koleriska tillstånd så tror jag att jag undviker att läsa tidningar, se på tv eller gå in på internet tills stormen bedarrat. Hur länge höll negerbolls/pepparkaks/Tintin-i-Kongo-tjafset på?

2003 gjordes den första DO-anmälan mot en konditori i Sjöbo angående begreppet “negerboll”. Anmälan lades ned eftersom anmälaren inte personligen blev kränkt. Men debatten lyftes angående diskursen kring ord som å ena sidan halvt tagits ur sin kontext och används i till synes harmlösa sammanhang och å andra sidan i sin rätta kontext ingår i ett kolonialt synsätt som de senaste fyrtio åren ansetts utgöra ett fundament för fortsatt strukturellt förtryck – i det här fallet rasism.

Allmän påminnelse angående strukturellt förtryck: det är alltså INTE ett medvetet och organiserat förtryck som vissa postkoloniala teoriers belackare gärna vill hävda att strukturellt betyder, utan inbyggt i systemet så att säga just därför att det är omedvetet och normaliserat. (Tål alltid att påminnas om).

I och med Tintin-i-Kongo-tjafset 2012 så kom även Blackface-debatten på allvar till lilla Sverige och nidbilder samt andra visuella uttryck integrerades i det svenska medvetandets uppfattning om vad som kunde tänkas utgöra attribut i den numera väkända och ständigt omdebatterade strukturella rasismen.

Tycka vad fan man vill om sakers tillstånd. Men trots att debatten har gått het i det offentliga rummet i minst ett decennium i Sverige så tycks inte mycket ha hänt, något som märktes i somras när en restaurang i Gävle saluförde “fördomsfria negerbollar”. Det blir samma jäva tjafs, några skriker rasism och några tjuter om yttrandefrihet. Enda skillnaden är väl att det (förhoppningsvis) blir lite mer avslaget är förut, bortsett från de högljudda ungdomar som var för unga då men vars mevetandenivåer höjts de senaste åren till den milda grad att de i sann ungdomlig anda anser sig besitta all världens sanning och känner sig manade att bedriva intellektuellt korståg mot alla som är dumma nog att tycka annorlunda än de.
Det sistnämda gäller en hel del vuxna också eftersom dåligt minne och sviktande omdöme tycks vara något som kommer med åren.

En vädjan: snälla, håll munhuggandet på en någorlunda vettig nivå den här gången.

Tack på förhand.

//Daniel SurGubbe

This entry was posted in Angående.... Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>